Bredvidläsning: Baader-Meinhof – Terrorismens årtionde av Jens Nordqvist

På redan till Berlin tog jag med mig en självklar reselektyr i form av  Baader-Meinhof – Terrorismens årtionde av Jens Nordqvist. Jag hade tyvärr inte tid med att springa i massa olika bokhandlar i Berlin (bara i en) så jag har inte hunnit undersöka nya tyska böcker på området. Jag har tidigare haft en besatthet av Baader-Meinholfligan och läst allt jag kommit över, därför var det extra spännande att se om den här boken tillförde något nytt, som jag inte läst om förut. Boken kom ut på Historiska media 2021.

Boken går igenom skeendena för den inhemska terrorismen och gör ett fördjupade porträtt av bland andra Ulrike Meinhof, Gudrun Ensslin och Andreas Baader. Boken följde det kronologiska händelseförloppet och vävde in attentat och kidnappningar som andra terroristgrupper ägnade sig åt och hur olika grupper samarbetade med varandra. Bara i Tyskland fanns ju fler organisationer med liknande mål, men det fanns också bland annat palestinska grupper.

Självklart känner jag igen mycket, både från Stefan Austs stora bok Der Baader-Meinhof-komplex, som också blivit film, men även från Jens Nordqvists egen bok Kommando Holger Meins. Även från Patentöchter, som jag köpt i Berlin på en annan resa, fanns fakta representerat i boken. Ändå är det spännande att läsa mer. Jag tyckte att det som var den största behållningen var att Jens vävt ihop Baader-Meinhofligans dåd med andra dåd som skett vid samma tid. På så sätt fick jag en större överblick över hur de olika rörelserna hängde ihop.

Av diskussionerna i boken var det några saker som jag fastnade för. Dels var det hyckleriet om att säga sig kämpa mot föräldragenerationen som inte tagit avstånd från Hitler och judeförföljelsen, medan de glatt allierade sig med palestinska grupper som till och med mördade judar (i OS i München bland annat). Judarna var de nya tyskarna och palestinierna de nya judarna. Inte heller konsekvent.

Diskussionen som kom in lite på slutet och handlade om terroristernas koppling till Stasi och DDR, var också intressant. Det verkar som att de har kunnat gå över gränsen och leva fritt i DDR som ett slags skydd från polisen i Väst. Detta är oerhört intressant och något som jag verkligen skulle vilja läsa mer om. Det var också spännande att Jens Nordqvist resonerade kring dödsfallen av gruppens kärna och öppnade för fler möjligheter än vad som tidigare pratats om.

Jag saknade fördjupande historier om fler i gruppen, till exempel Jan-Carl Raspe som dog tillsammans med Gudrun Ensslin och Andreas Baader i fängelset. Det hade också varit intressant att läsa mer om personerna som släpptes sist ur fängelset, Christian Klar och Brigitte Monhaubt (de nämns i boken, ska dock sägas). Boken är inte ens 200 sidor, så den hade gott kunnat bli längre, säger jag som är omåttligt intresserad av ämnet. Andra kanske tycker att det är bra att den inte blev så lång.