Jag fick gå på ett mingel utan barn och där alla mina kära bokbloggarvänner var. Det var Årets bok som arrangeras av Bonniers bokklubbar. Jag röstade på Malin Persson Giolitos bok Största av allt, men det var egentligen ett misstag. Jag hade velat rösta på Elena Ferrante. Nu i efterhand väljer jag att se det som taktikröstning. Det är svenska böcker som verkar vara det som har störts chans att vinna och bland dem var Giolito solklart bäst.
Jag är såklart klädd i kulturtantsuniform (fast jag inte är en tant!). Denna klänning är dock från Cissi och Selma och inte Marimekko eller Gudrun Sjödén. (Reffen: Kent Wisti)
Jag fick träffa fina och fantastiska Metta och Jessica för första gången. Vänner är vi ju sedan gammalt, men roligt att få träffas i verkliga livet också! Det är något speciellt att få en röst bakom alla ord. Bakom dem kan man se Ann-Sofie och Maggan, som jag träffar betydligt oftare, men som såklart också är fina och fantastiska!
Fin mingel-selfie med Metta.
Andra pris i Årets bok gick till Malin Persson Giolito, som förstås borde vunnit. Här ser vi hur härligt dålig förlorare hon är och hon hade velat vinna för att vinna något hennes pappa inte redan vunnit (Leif GW Persson för den som inte visste det). Jag är också en dålig förlorare och älskar att hon är det helt öppet och ogenerat!
Vinnaren var Alex Schulamns bok Glöm mig. Jag har inte läst den, men är inte ett jättestort fan av Schulman så jag var besviken. Nu är säkert boken bra ändå, så jag ska inte stanna vid bitterhet och besvikelse. Grattis till Schulman och det lilla Bookmark förlag som gett ut boken!
