Feministbrud på kulturjakt i Hongkong

Då börjar jag från början på resan och visar er här bilder från Hongkong (tidigare har jag visat er Macao). När jag gick igenom de bilder jag hade så blev jag nostalgisk och gjorde detta inlägg istället för en kulturjakt, men nu har jag samlat krafter och här kommer en sedvanlig kulturjakt – resan sett ur ett kulturellt och feministiskt perspektiv.

Vi bodde på hotell YWCA Garden View. Det som tidigare var vandrarhem för kvinnor är idag ett fint hotell med guldkant (ifall man hamnar i rätt rum). Vi blev uppgraderade båda gångerna (vi kom till HK, stannade i fyra nätter åkte sedan till Filippinerna och återkom för att sova en natt). När vi kom tillbaka var utsikten aningen bättre än första gången och sista natten sov vi utan att dra för gardinerna. Jag tror ni förstår varför.

Hongkong är brant och inte direkt anpassat för barnvagnar eller rullstolar. Här sen ni min svåger och svägerska avlösa min man och mig med att bära vårt barn. (Det fanns en bättre väg till dit vi var på väg här, skulle det visa sig, men bilden är ändå rätt symptomatisk för hela vistelsen.)

Vi har i Hongkong två söndagar och det jag skrivit om här och här är fortfarande verklighet. De filippinska gästarbetande kvinnorna som jobbar som hembiträden har ledigt på söndagar och invaderar då parker och tunnelbanestationer för att umgås med sina vänner. De har inga hem att vara i och de har förmodligen inte råd att hänga på caféer.

Nu var kanske inte Andy Warhol feminist men han hade utställning i Hongkong (som vi inte hade möjlighet att gå på, ni ser den lilla pigga killen  framför affischen och ni kanske kan räkna ut varför) och jag fotade den här affischen. Mina feministiska associationer var 1. Valerie Solans sköt Andy Warhol för att han var man och inte ville sätta upp hennes pjäs och 2. jag ska läsa boken Blonde om Marilyn Monroe av feministen Joyce Carol Oates.

De politiska stridsfrågorna är inte de samma där som här.

Folk är otroligt barnkära i Asien, vilket var tur för oss, men barnens integritet respekteras inte alltid. Det är något gudomligt för blonda människor i allmänhet och blonda barn i synnerhet och många ville fotas tillsammans med vårt blonda barn. Han var inte alltid med på noterna och här ser ni en enveten kvinna som inte gav sig förrän jag satte ner Hugo i vagnen och halvsprang därifrån.

Apropå barn. Allt är uppdelat i pojk och flick. Allt.

Jag blev gladare när jag letade lokala feminister i en bokhandel. Jag hittade böcker av Xu Xi (mer om det i ett annat inlägg), men här lyser ikonen Simone de Beauvoir med sin närvaro.