I boken Lettland diktar, som översätts till svenska av poeten och översättaren Juris Kronbergs, hittar vi flera lettiska poeter från olika tidsepoker. Agnese Krivade är en av de yngsta, född 1981. Jag väljer att recensera hennes dikter för att de skildrar en unga kvinnas uppväxt i Lettland.
I diktsamlingen Barndom beskriver Krivade en allt annat än lycklig sådan. Förtrycket, instängdheten och fattigdomen finns där. Dikten om vintern var en av dem som berörde mig mest. Den smått ironiska skildringen av vintern som den bästa årstiden, tyckte jag ramade in den olyckliga barndomsskildringen på ett bra sätt:
min käraste årstid, till exempel, är vintern
då kan man låtsas vit
och låtsas att man har tjocka kläder, när man egentligen har tjock bakmin käraste årstid är vinter
jag vet inte vad jag menar när jag säger att jag är positiv
jag har givetvis ett leende ansikte, men också olika slags infektioner
Jag tyckte också mycket om dikten Sommar och raderna om bakfylla:
att vakna darrande och aggressiv
däven av mjuk sötma
med sommarens sista geting i munnen
Om alla poeter i Lettland diktar är lika bra som Krivade så kommer jag få en fantastisk upplevelse med den boken. Jag är återkomma!
3 kommentarer
1 ping
Oj vilken snyggt ironisk vinterdikt! Förstår att du gillade den. Hoppas du får en fortsatt givande läsning av boken.
Ja, visst var den fantastisk? Det var en längre dikt i samma anda. Rekommenderas! Jag ska se vad de andra (kvinnliga) författarna i boken har att erbjuda.
Jag skriver genast upp Krivade på min vill-läsa-lista!
[…] Inga; Dikter; 1999-2006 Kalniete, Sandra; Med högklackade skor i Sibiriens snö; 2005 Krivade, Agnese; Dikter ur Barndom; 2007 Muktupāleva, Laima; Ormen; 2007 Neiburga, Andra; Skjut på, gumman, skjut på!; 2004 Ruka, Inta; […]