Det här är en modifierad text av en som jag skrivit till veckans nummer av NU (prenumerera här). Jag har förlängt och svävat ut och gjort den mer personlig.
Judisk kultur var årets huvudtema och inbjudna hedersgäster var Judisk kultur i Sverige, alltså inte staten Israel. Fördelen med det är att vi nu kunde få ta del av judisk kultur från hela världen och nackdelen var att det inte var så många israeliska författare på plats. Jag tycker generellt att det är lite tråkigt när det inte är ett land som är hedersgäst, men Judisk kultur i Sverige var ändå ett bra alternativ.
Hila Blum, aktuell på Bazar förlag med Att älska sin dotter, var på mässan för att prata om judisk kultur, israelisk litteratur och såklart moderskap (som hennes bok handlar om). Eftersom allt krockar på mässan missade jag flera av hennes framträdanden. Jag hittade tillslut ett monterprogram där hon pratade om boken. Intressant var att hon flera gånger sa att den var mycket israelisk. Sådant tycker jag alltid är spännande, särskilt som jag inte läst så mycket israelisk litteratur.
Jag var även en kort stund på ett seminarium om israelisk litteratur. Där pratade Hila Blum tillsammans med dokumentärfilmaren Yair Qedar och den israelisk-amerikanske författaren Ruby Namdar om de stora författarna David Grossman och Amos Oz. Hila Blum sa att de har influerat henne, men inte fått henne att börja skriva. Bara för att de är män från samma land och kultur innebär det inte att de är hennes främsta förebilder. Till exempel är det män, påpekade hon.
Även i ett seminarium om tyskspråkig litteratur (på tyska) kom det diskussioner om den judiska kulturen. Den österrikiska författaren Doron Rabinovici sa att den judiska kulturen och kanske framför allt det judiska namnet, har gjort honom till expert på allt från judisk kultur till israelisk politik i sitt nya hemland Österrike. Inte för att han är det, utan för att hans namn vittnar om ursprunget.
Joshua Cohen är en amerikansk författare som använder humor när han skriver. Han är aktuell på Tranans förlag med boken Netanyahus, om den mytomspunne Ben-Zion Netanyahu som kommer till New York 1960 med fru och tre barn, varav ett heter Benjamin. Cohen pratade om en slags trevlig antisemitism där människor utan att vilja något ont förutsätter att man som jude är på ett visst sätt, vilket är lite samma sak som Doron Rabinovici var inne på.
Det fanns även seminarium på mässan med temat judisk kultur i Sverige, men jag hann aldrig med något sådant. Det var synd för helheten kring det här temat, men jag blev sjuk och hade mycket annat på mässan som jag ville hinna med.
1 ping
[…] avsluta mina texter om mässan det här året. Tidigare har jag skrivit om mässans olika teman; Judisk kultur, Staden och […]