Då var månaden snart slut och dags för mig att sammanfatta min läsning från Island. Det blev tyvärr ingen kvinnlig författare, men jag läste desto mer feministisk litteratur skriven av män. Arnaldur Indriðason är en gammal favorit jag läst mer av och så har jag stiftat ny bekantskap med Ragnar Jónasson. Jag upptäckte att dessa författare hade det gemensamt att deras deckare skulle kunna klassas som feministiska.
Den här upptäckten gjorde att jag lyfte fram en isländska som månadens feminist, Guðrún Agnarsdóttir, som var en av förgrundsfigurerna i Kvennalistinn, det isländska kvinnopartiet som tog plats i Alltinget 1983. Island har, sitt isolerade länge till trots (eller tack vare?). Island var också det första landet i världen att få en folkvald kvinnlig statschef. 1980 blev Vigdís Finnbogadóttir president på Island och även om hon inte kom från kvinnorörelsen, så banade hon väg för den bara genom att bli vald.
Jag har pluggat isländska på universitetet, men löjligt nog aldrig varit där. Jag har funderat på det och kollat många resor och hotell, men så har det blivit något annat i slutändan. Det är klart att jag måste åka dit, gå in i Hallgrimskirkja i Reykjavik, bada i varma källor och bara njuta av den underbara naturen. Något isländskt språk att tala om har jag, trots femton högskolepoäng, inte.
Jag äter inte rutten haj och har inte fastnat för skyr, så jag äter inte mycket isländskt. Däremot har Metta på #kaffeochkulturvärlden sagt att det i hennes barndom på Island fanns godis imorgon av lakrits med chokladöverdrag och det är något jag älskar och gärna äter. Så vad väntar jag på – Island here I come! (Eventuellt väntar jag på att vi ska igenom lågkonjunkturen helskinnade.)
Jag vet att Metta köpte isländsk litteratur på svenska på bokmässan, så jag tänker ta del av hennes boktips och läsa mer än bara deckare.
