Då har jag äntligen läst ut en hyllvärmare som jag inte riktigt begriper varöfr den blivit just en hyllvärmare. Goran Vojnovic är en författare jag läge varit sugen på att läsa mer av efter Blattejävlar och jag införskaffade Under fikonträdet (Rámus förlag). Men tyvärr blev den inte bara stående i min bokhylla, utan även liggandes halvläst på nattygsbordet i flera omgångar. Men nu är den utläst!
Jadrans morfar har dött och han beger sig till den by i Slovenien där morfadern bott. Mamman är helt osentimental inför döden, medan Jadran har betydligt mer känslor för det som hänt. I Ljubljana, där Jadran bor, lämnar hans fru honom hastigt och lustigt och lämnar honom ensam med deras son. Jadran minns då när hans egen far lämnade familjen, för att aldrig återvända. Jadrans historia nystas upp bit för bit och vi får förklaringar till det mesta som hänt honom.
Balkan är ett område som intresserar mig särskilt och därför är detta en riktig Hanna-bok. Möjligen var den lite fragmentarisk och kanske var det därför jag förlorade intresset mellan varven. Jag måste annars säga att jag tyckte mycket om boken och att det var intressant att läsa om en familjs historia där huvudpersonen fötts i Jugoslavien och nu lever i ett modernt och västerländskt Slovenien. Jadrans far är bosnier och däri ligger en förklaring till vad som hänt.
Under fikonträdet är en bok om en familj, hemligheter och återföreningar. Alla möten är inte trevliga och alla återföreningar är inte rörande, men hela tiden får huvudpersonen pusselbitar till sitt liv. Han förstår mer och mer varför saker hände och vad det betyder. Det är en gripande bok och en bok som både handlar om en mans historia och hela hans hemlands historia.
