På tåget till Varberg i början av februari, läste jag ut den femte boken om Karin Adler av Ann Rosman, Havskatten. Författaren själv har sagt att hon ville ha en lite ljusa bok än den om Metta Fock, som var bok nummer fyra. Jag lyssnade på Havskatten på Storytel, inläst av Mirja Turestedt och boken är utgiven på Albert Bonniers förlag.
Karin Adler kopplas in på ett fal där en vaktmästare på Marstrand blir mördad. Samtidigt får vi följa politiker och näringsidkares kamp om att få göra om det gamla turisthotellet. Den äldre historien från Marstrand i den här boken handlar om en societetfamilj som är på semester och bor på turisthotellet. Deras mål är att hitta en värdig make åt faderns dotter, vars morföräldrar tänker efterlämna ett slott om hon gifter sig med en lämplig make. Den make som styvmodern hoppas på är trevlig, men det är något som inte riktigt stämmer. Istället intresserar sig dottern för för den unga läkaren.
Havskatten var en mycket ljusare bok och mer av en feelgood i de äldre kapitlen. I de om Karin Adler var det en klassisk deckare. Kombinationen fungerar mycket bra och ännu bättre är att de äldre delarna bara löst hänger samman med de nyare. Det är därför inga långsökta mordhistorier där mördaren hämnas för något som hände hens förfäder för 100 år sedan. Havskatten fungerade som en härlig feelgood för mig och dessutom verkar Karin Adler bestämt sig angående sin pojkvän Johan.
