Jag har länge tänkt att läsa Emily Dickinson eftersom hon är en stor poet och någon jag alltid tänkt att jag skulle gilla. Men jag har börjat på samlingsboken Min flod flyter mot dig många gånger utan att slutföra den. Nu gav jag mig den på den igen och läste den främst på originalspråk. Diktsamlingen är tvåspråkig, svenska och engelska.
Jag älskar lyrik och jag tycker om at ta fram en diktbok och läsa några dikter då och då. Men den här boken fastnade jag aldrig riktigt för. Jag förstår ju att det är bra och språket är oftast helt fantastiskt. Ändå blev det inte den stora läsupplevelse jag hoppats på. Det är min personliga uppfattning och känsla, rent objektivt så förstår jag att det är bra.
Mina förväntningar var skyhöga, men om jag taggar ner lite så ser jag pärlorna där och jag fick flera underbara upplevelser under läsningens gång. Jag tänkte bjuda er på min favoritdikt, på båda språken:
There is a solitude of space
A solitude of sea
A solitude of Death, but these
Society shall be
Compared with that profounder site
That polar privacy
A soul admitted to itself –
Det finns en rymdens ensamhet,
en havets ensamhet,
en dödens ensamhet, men de
är som gemensamhet
jämfört med den djupare ort,
den nordpolsenslighet
en själ i enrum med sig själv är –
Jag vet inte riktigt varför jag föll för den här, men jag läste den flera gånger och riktigt kände ensamheten. Jag tror att jag ska ge Dickinson både en och två chanser till, läsa hennes dikter igen och igen, för det finns saker där som jag inte finner vid en första genomläsning. Jag tror att när den lilla besvikelsen lagt sig kan jag hitta fler pärlor där bland de underbart skrivna dikterna i Min flod flyter mot dig. Eller så tar jag och läser någon av alla andra diktsamlingar av henne.
Boken innehåller också texter om Dickinson liv och verk och det var spännande läsning. Dickinson gav inte ut många dikter under sin livstid utan det mesta är utgivet efter hennes död. Hon levde ett isolerat liv Amherst i Massachusetts och hon dog 1886, 55 år gammal.
