Jag fick Ellen Ekmans Lilla Berlin – Leva life i julklapp av min man. Man kulle ju kunna tycka att han, som har tillgång till mina bokhyllor, inte skulle göra ett sådant misstag, men julstress drabbar tydligen oss alla. Hur som helst bytte jag till mig Lilla Berlin – Netflix och chill i stället!
Jag tycker om Lila Berlin och jag gillar drifterna med hipster-människor och samtidens men. Netflix och chill var lite bättre än Leva life, men det är fortfarande en hel del strippar som bara blir för PK. Jag tycker att humor ska bygga mycket på drift med sig själv och inte bara med andra. Ibland tycker jag till och med att Ekman kan driva med en bild av andra som inte nödvändigtvis stämmer överens med verkligheten. I den här boken skrattade jag dock mer än i den tidigare. (Netflix och chill är bok nummer fem, Leva life nummer tre och jag har inte läst två och fyra).
När man läser kritiken ovan så kan man ju tro att jag tycker att Lilla Berlin är rikgit dåligt. Så är det inte. Jag älskar den på många sätt. Jag älskar kanske mest av allt Ottos farmor som först samlar på kukar som folk på Tinder skickat till henne, men sedan kommer på att fitta nog är roligare. Jag älskar också Mira som lever det singelliv jag själv levde, bara med mera sociala medier i sitt liv. Och så finns det flera singelbilder som får mig att gapskratta.
Ibland är Ellen Ekman riktigt, riktigt rolig.
