Nu har jag skrivit om latinamerikanska noveller i en vecka. Hela nio stycken blev det totalt. Alla kommer från Görans Skogbergs antologi, En färd mot vindens ansikte. Före den här veckan hade jag läst tre noveller från Skogbergs novellsamling. De får också vara med på ett hörn i den här sammanfattningen.
Två stycken av författarna har varit kulturministrar, en i Costa Rica och en i Guatemala. Lite lustigt tyckte jag. Ana Mariá Rodas blev det dock efter att antologin sammanställs. Hon avgick i januari i år. Det verkar vara idel feminister, även om Skogberg inte uttryckt det så i sina sammanställningar. ”Att jobba för kvinnors rättigheter” och ”skriva om kvinnofrågor” brukar vara ett tecken på att vi har att göra med feminister.
Latinamerikansk litteratur innehåller ofta magisk realism som jag kan har mycket svårt för. I dessa noveller var det flera som hade magiska inslag. Det var också flera jag inte förstod, särskilt dem med sexuella övergrepp mot barn som skulle föreställa positiva upplevelser för barnen eller kvinnorna som vuxna.
Bäst var Klocksamligen av Renée Ferrer och Som en skuggbild av Ana Maria Rodas. Panama och Peru var helt nya länder i Feministbiblioteket. Här kommer en lista på samtliga noveller med kvinnliga författare i Skogbergs antologi. Jag läste fler än dem, men dessa recenserade jag.
Argentina
Ana Maria Shua – Nästan Amerika
Brasilien
Nélida Piñon – Det gudomliga följet
Lygia Fagundes Telles – Vallmor på en svart hatt
Chile
Lucia Guerra – Passionerad oskuld eller jungfruns lidande
Costa Rica
Guatemala
Ana Maria Rodas – Som en skuggbild
Nicaragua
Mercedes Gordillo – Den försvunna ängeln
Panama
Rosa Maria Britton – Kärlek börjar på A
