Auður Ava Ólafsdóttirs kritikerrosade bok Rosa Candida kom precis nyligen ut på svenska på Weyler förlag ( i översättning av Ylva Hellerud). Den har visserligen en man i huvudrollen, men jag tyckte att den passade bra in här ändå för att den behandlar en man i sin papparoll och han följer inte precis könsrollsmönstren. Dessutom är boken skriven av en kvinna.
En isländsk ung man på dryga 20 är på väg ut på sitt livs äventyr. Han ska jobba i en förfallen rosenträdgård i ett kloster i Sydeuropa. Det som stör hans planer är att han råkat bli pappa. Han känner inte mamman, men försöker att träffa sin dotter så ofta han kan. Men hon står inte i vägen för planerna på att åka utomlands. På sin resa funderar han mycket över livet, på sin mamma vilken han delade intresset för trädgård med och som dött i en bilolycka, på sin gamla far och på sin förståndshandikappade tvillingbror. Och på barnet. Saker också ting går inte som han tänkt sig för en dag vill mamman till barnet komma ner och låta honom ta hand om dottern. Han kan inte annat än att säga ja.
Det här var en av de vackraste kärlekshistorier jag har läst. Boken är skriven i jagform och mannen som betraktar sitt liv är osäker, men inte på något sätt negativt inställd till de stora förändringar som sker kring honom. Kärleken till barnet är på ett sätt så komplicerad men också så självklar. På samma sätt omfamnar hans pappa hela grejen med att ha blivit farfar, även om han fick veta det samma dag som sonen åkte in till BB. Det var också en av böckernas finaste sekvenser, när huvudpersonen beskriver hur han åker till BB efter ett samtal från mamman till barnet som han bara träffat en gång efter att barnet blivit till. Väl där funderar han över hur han ska förhålla sig till tjejen han inte är tillsammans med samtidigt som han beundrar sin fina dotter.
Boken är en hyllning till nya könsroller och jag tyckte mycket om det. Jag skulle säga att det rakt igenom är en bra bok men om jag ska säga något jag hängde upp mig lite på så var det hur fantastiskt lättskött barnet var. Aldrig några jobbiga saker där fast hon är nio månader. Men så hade just ett besvärligt barn inte passat in i storyn, så jag förlåter författaren för det. Jag tror att Rosa Candida kommer att segla upp på min lista över årets bästa böcker. Jag vågar nästan gissa det även om det bara är mars.
Läs mer: Adlibris, Bokus, Svenska Dagbladet, Litteraturmagazinet
2 kommentarer
tack för en fin recension, är sugen på att läsa boken nu. Har den i bokhyllan.
Författare
Läs den! Det går fort 🙂