80-talet ❤

Liten Hanna, men redan med smink. 12 år. Skolfoto 1989.

Åh, veckans utmaning på Kulturkollo är 80-talet! Så underbart! Jag har hur mycket som helst att skriva om detta fantastiska årtionde då jag var 3-12 år. Jag börjar med ett favoritlåtcitat:

Barnen är lyckliga nu, 
nittonhundraåttiosju,
Dom tillber sin tuggummigud,
nittonhundraåttiosju.

Imperiet – 19hundra80sju, 1987

Mitt åttiotal

Åttiotalet var min glansperiod. Inte så kul att ha varit en av varit klassens populäraste tjejer i femman när detta långt ifrån höll i sig på det betydligt kämpigare högstadiet, men såklart roligt att ha fått uppleva det också. Jag har därför ganska fina minnen till åttiotalets vackraste ballader av Whitney Houston och Lionel Richie. Nittiotalet skulle komma att bli ännu bättre eftersom jag flyttade hemifrån och blev självständig då, men vägen dit var stundvis jobbig som den är för en tonåring. Men tonåring hade jag inte hunnit bli än när åttiotalet fortfarande pågick. Här är några höjdpunkter från mitt åttiotal:

Mitt första skolminne: På dag två eller nåt sånt frågar jag: När ska vi lära oss nåt på det här stället egentligen? 1984, jag var sju år.
Min första kärlek: Marcus
Min första kyss: Med ovan nämnda Marcus typ 1988 på UG (Ungdomsgården).
Min första hjärtesorg: Marcus gjorde slut.
Min första idrottsupplevelse: Två OS-guld i kanot i Los Angeles 1984.
Min första idrottsbesvikelse: Danmark åker ur fotbolls-VM i åttondelen i Mexiko 1986.
Mitt största idrottsminne: OS i Calgary 1988 och guldet i herrstafetten och Gunde svans guld på femmilen.
Min första hela Eurovision: I Göteborg 1985 då Bobbysocks vann.
Min första melodifestivalsbesvikelse: Anna Book vann inte med ABC 1986.
Mitt stora musikbryderi: Vad göra när Say you say me med Lionel Richie blev poppig helt plötsligt och man var mitt i en tryckare?
Två stora kändiscrushar: Bryan Adams och Stefan Edberg.
Mitt första politiska minne: Jag säger åt min mamma att hon ska rösta på Palme som Johannas mamma och mamma svarar ”de ante mig”.
Mitt andra politiska minne: Jag anklagar Bengt Westerberg för mordet på Olof Palme. Jag föreslår för mamma att han den där som hon röstar på kanske sköt för att han ville bli statsminister.
Mitt största politiska minne: Berlinmurens fall och bilden av de döda paret Ceauşescu i Bukarest på juldagen 1989.

Musiken

Jag har försökt att sätta ihop en Spotifylista över musik jag lyssnade på. Viss musik är sådant jag lyssnade på i efterhand (jag var alltså inget Depeche-fan redan 1983 vid sex års ålder), annat är sådant jag lyssnade på när det kom på Tracks eller Svensktoppen. Det var mycket svenskt, men ju närmare 1990 vi kommer är det mer internationellt. Jag har försökt att inte dölja några pinsamheter.

Från Lionel Richie till Anna Book – jag ger er mitt musikåttiotal!

Litteraturen

Jag gjorde några försök att läsa Anne på Grönkulla och jag läste några av min mammas gamla Cherry Ames, men annars var det nästan bara Kitty för hela slanten. Jag läste även KP som alla andra nästan tonåringar på den tiden.

TV

Solstollarna älskade jag som alla andra barn och var otroligt arg och besviken när det utgick den 28 februari 1986. Vi hade inte video då och jag vill minnas att de sände den trista långfilmen ”Anna” istället. Jag tror jag grät. Varuhuset var min första favoritsåpa. Jag såg även Dallas till och från, men när Bobby kom ut ur duschen tyckte den inte ens tonåriga Hanna att det hade gått för långt.

Sedan såg jag såklart på sommarmorgon och på sport. OS var höjdpunkter i mitt liv.

Idolerna

Mina idoler var både från sportens och musikens värld. Billan Westin, Gunde Svan, Lena Philipsson och Orup var några favoriter från åttiotalet. Sedan Carola och Herreys förstås, liksom Anna Book och Ankie Bagger. Senare, närmare 1990, var det Paula Abdul och Guns and Roses. ABBA har under en lång tid varit stora idoler, men de var först efter 1990 jag började lyssna på dem.