Elin Wägner och namnunderskrifterna.
Idag är det 100 år sedan kvinnlig rösträtt klubbades igenom för andra gången i Sveriges Riskdag. Hösten 1921 fick kvinnor rösta för första gången i Sverige. Samtidigt som det är otroligt längesedan, så är det ju också ganska nyss. Min mormor var tre år och kvinnor hade alltså inte fått rösta i hela hennes liv. Det känns hisnande när jag tänker på det.
Idag går mina tankar till alla vuxna människor som inte får rösta, eller inte får rösta på vad de vill. Även om vi ser mycket ont i världen och flera saker som går åt fel håll, så går också mycket åt rätt håll. Det har pyst över i Vitryssland och folket har ännu inte tystnat. Det börjar röra på sig i Ryssland. I veckan fick Estland sin första kvinnliga premiärminister. Estland var inte ens ett självständigt land när jag blev tonåring.
Jag skänker också en tanke till att de kvinnor och män som vigde sitt liv till att göra det möjligt att införa demokrati i Sverige. När folk pratade om hattnålar och andra fullkomligt ovidkommande saker, fanns dem som håll huvudet kallt och körde på. Tillslut, alldeles för sent men ändå, kunde inte ens Sveriges Riksdag kämpa emot.
Grattis demokratiska Sverige på 100-årsdagen! Idag firas det med film och ljusspel i riksdagen.
