När jag hakade på Lyrans Jorden runt-resa fick jag upp ögonen för flera böcker jag inte hört talas om förut. Så var det med Elishi Lemas bok Bränd jord. Författaren är ifrån Tanzania och boken utspelar sig där. Dessutom är hon feminist och det gjorde såklart boken än mer intressant för min del.
Doreen har flyttat från landet till Dar es Salaam och jobbar som lågstadielärare. På en konferens träffar hon Martin och blir hejdlöst förälskad. Det är ömsesidigt och de gifter sig. Ganska snart hinner verkligheten i fatt dem och sociala konventioner begränsar parets kärlek till varandra. När ett andra barn, en son, aldrig kommer dör kärleken helt. Doreen finner åter glädjen i livet när hon möter en äldre man som ger henne ett feministiskt uppvaknande.
Jag tyckte att den här boken var ganska ojämn. Till en början var den verkligen helt otroligt bra, men jag tyckte att slutet inte riktigt levde upp till den fantastiska inledningen. Jag hade läst innan att den skildring av passion som finns i boken är unik i tanzanisk litteratur och bara det i sig lät spännande, men jag skulle sträcka mig till att säga att det är bland de bättre skildringar av sex och kärlek som jag har läst. När det kommer till det feministiska uppvaknandet så älskar jag idén, men det blev inte helt naturligt. Mot slutet tyckte jag att också boken skiftade fokus. De människor som jag brydde mig om försvann bort ur handlingen lite väl lättvindigt. Sidohistorierna om Doreens mamma och bror är exempel på berättelser jag ville ha mer av. Men sammantaget är det en bra bok som jag rekommenderar.
2 kommentarer
1 ping
Jag läste den i samband med en resa till Tanzania när jag var med i ett skolprojekt. I det sammanhanget, när jag mötte kvinnliga lärare, så var läsupplevelsen riktigt fin. Lema driver flera projekt för att öka läskunnigheten bland barn bl a översätter hon och ger ut barnlitteratur på de lokala språken. Jag hörde henne på mässan 2010 och hon är beundransvärd.
Författare
Jag tyckte att den delen av boken var riktigt bra! Det var på slutet, som jag inte ville gå in på alltför mycket i texten ovan, som hon förlorade mig lite. Det verkar hur som helst vara en fantastisk person och mycket tyder på att hon återkommer som veckans feminist inom en snar framtid 🙂
[…] om en: Ännu talar träden av Calixthe Beyala (Kamerun) Coconut av Kopano Matlwa (Sydafrika) Bränd jord av Elieshi Lema (Tanzania) Tunisian girl av Lina Ben Mhenni […]