Vitryssland i mitt hjärta ❤️

Jag på huvudgatan Minsk

Jag på huvudgatan Minsk. Oktober 2003.

Jag har med spänning följt de senaste veckornas utveckling i Vitryssland (ja, jag använder fortfarande det gamla svenska namnet på landet). Vitryssland är ett land jag har varit i och jag har träffat och umgåtts med folk i oppositionen i både Minsk och Mogiljev. Jag har varit på pansarvagnmuseer och besökt parlamentet och landets då (2003) enda oppositionella parlamentariker.30

Jag är verkligen inte någon expert på vitrysk politik och kan absolut inte med trovärdighet göra någon analys av läget nu och vart landet är på väg. Min medkänsla för folket är dock enorm. När jag var där och även flera år senare när jag träffade oppositionella vitryssar i Litauen, kändes det inte som att en alternativ väg var möjlig inom någon överskådlig framtid.

Det som sker nu är historia, oavsett hur det slutar. Det vitryska folket har rest sig och de vill ha förändring. Nu är det möjligt att den förändring som de vill ha resulterar inte resulterar i någonting eller kanske blir det till en halvmesyr som innebär förändring på pappret, men inte i realiteten. Vi vet inte. Oavsett så har något stort hänt. Aldrig förr har folk gått man (eller snarare kvinna) hur huse på det sättet för att protestera mot Lukasjenko.

Det finns ett råd för att förbereda ett maktövertagande och i det rådet sitter nobelpristagaren i litteratur, Svetlana Aleksijevitj. I veckan blev hon inkallad på förhör, vilket fick stor internationell uppmärksamhet. Det är alltid trevligt när ens förebilder återfinns på den rätta sidan. I övrigt är det också spännande att se att det är kvinnorna som dragit i de här proteströrelserna. Det var kvinnor som ställde upp mot Lukasjenko och det var kvinnorna som gick i spetsen för demonstrationerna.

Jag håller tummarna för att det går och på något sätt blir en förändring som inte bara är på pappret. Mina tankar är hos alla dem jag träffade när jag var där och som jag vet verkligen har längtat efter detta. Den jag lärde känna bäst bor dock i USA. Han såg sin egen KGB-akt och orkade inte hålla på längre. Av Facebook att döma verkar han ha det bra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.