Jag älskade Milly-Molly när jag var barn och har läst Känner du Milly-Molly? för båda mina barn. Jag såg att jag recenserat den här och att jag inte var så imponerad, så eller ej mitt barn. Nu var det Selmas tur och hon älskade. Hon älskade så mycket att hon krävde att jag skulle läsa hela boken från början igen när vi läst klart. Vi gjorde en kompromiss och jag beställde de två andra böckerna från nyutgivningen på Natur och kultur 1984. Bok nummer två blev Vill du veta mer om Milly-Molly?
Milly-Molly heter i original Milly-Molly-Mandy (Millicent Margareta Amanda är hennes fullständiga förnamn) och i de svenska översättningarna från 50-talet heter hon också det. I början på 80-talet förenklade man i Sverige namnet till Milly-Molly. Flickan lever på 20-talet i England och hennes familj har det bra även om de inte är rika. Milly-Molly är oerhört präktig och tycker att allt är spännande och roligt. Hon gör allt för alla andra och är nästan självuppoffrande. I den här boken får hon ett eget rum av sin familj och det är nog bokens höjdpunkt, även om det kommer tidigt.
Ja, jag blir nästan galen på Milly-Mollys präktighet, men jag kunde den här gången se vad min dotter och sexåriga Hanna såg i karaktären. Det är mysigt och Milly-Molly gör trevliga saker av nästan ingenting. I den här boken får hon inte bara ett eget rum, utan också en trädkoja där hon får små saker för att kunna ha en egen tebjudning. Enkelt men mysigt. Jag fick tips om någon som skrivit såhär om böckerna:
Det var en solig dag, Milly-Molly vaknar. Hon bestämmer sig för att ha ett teparty i trädgården. Hon har ett teparty i trädgården. Det blir succé. De spelar cricket. Vännerna går hem. Milly-Molly somnar i nytvättade lakan. Snipp snapp slut, så var sagan slut.
Det känns sport on, men tänker att för vissa barn är detta den ultimata trevligheten i böcker. Jag älskade det då och Selma älskar det nu. Det är från en annan tid, men ändå är det förvånansvärt få saker som jag måste förklara för henne. Milly-Molly har två bästisar och det är en kille och en tjej. Ibland nämns det att de inte kan eller bör göra samma saker, men inte så ofta som man kan befara i en bok från 20-talet. Jag tyckte också att det totalt självuppoffrande från Milly-Molly lite hade tonats ner och att det även var med lite tafs och saker som gått snett. Lite uppfriskande i all sin präktighet.
Nu är vi redan i full gång med Vad hände sedan, Milly-Molly? Jag skänker en stor tacksamhetstanke till Bokbörsen för att jag fick tag på två böcker till i serien (jag tror att det bara finns tre böcker på svenska) och jag hoppas att Selma är mätt på Milly-Molly efteråt så jag slipper läsa dem en gång till.
1 kommentar
Oh! Jag också älskade Milly-Molly när jag var barn!