Detta kommer varken att bli ett särskilt feministiskt eller politiskt inlägg, men väl ett känslomässigt. Jag är sedan några år tillbaka republikan, men har aldrig varit särskilt engagerad i frågan. Det är ett principiellt ställningstagande. Därför känner jag inte att jag måste göra en massa republikanska poänger i och med gårdagens stora nyhet om kronprinsessans graviditet.
Det jag kände inför nyheten var glädje och enbart glädje för Victoria och Daniels skull. Inga andra i Sverige kan ha sådan enorm press på sig att skaffa barn. Victoria är lika gammal som jag, 34, vilket inte är direkt purungt i sammanhanget och jag om någon vet att barn görs inte bara genom att gå in i sängkammaren och kramas lite extra (som Rune Andreasson beskrev det i Bamse i min barndom).
Att vilja ha barn kan bli väldigt pressande och stressande om man måste försöka länge. För varje negativt graviditetstest blir stressen lite värre. Jag vet inte om jag ens vill föreställa mig hur det skulle vara att ha hela svenska folkets förväntningar på mina axlar ovanpå den egna stressen. Det har räckt gott och väl för oss med den egna drömmen och välvillig önskan från nära och kära.
Så grattis Victoria och Daniel. Jag hoppas att det barn ni väntar aldrig blir kung eller drottning, men jag är glad för er skull att ni får bilda familj.
Från idag: Aftonbladet, Expressen, DN, SvD
2 kommentarer
1 ping
Undra vilken kalabalik det skulle bli om Victoria och Daniel helt enkelt inte velat skaffa barn?
Det var förmodligen aldrig ett alternativ. Och tur är väl det att Victoria ärligt verkar vilja ha barn. Annars hade det varit riktigt plågsamt.
[…] gratulera Victoria och Daniel till den lilla. Jag skrev tidigare om min glädje över graviditeten här. Eftersom jag själv vet hur jobbigt det är att känna pressen att bli gravid, även om pressen […]