Kvinnodemonstration 2021: Vad jag gjort för feminismen

Jag gör ju inget för feminismen längre, tänker jag ibland. Jag är inte engagerad politiskt eller är med i någon organisation och jag jobbar definitivt inte som frivillig på något jourhus för utsatta kvinnor. Jag har istället vigt mitt liv åt att sprida läsglädje med inriktning på kvinnor och feminism. Ibland kan jag känna att det inte är så mycket, men så inser jag att en feministisk blogg faktiskt inte är småpotatis. Jag för mitt i det lilla.

Feministbiblioteket var från början tänkt att vara en bank med feministisk litteratur att botanisera bland och kanske lära sig något från. Nu har bloggen utvecklats och det i takt med att samhället förändras. Det går inte längre att säga att du ska läsa just den här enda feministiska bibeln om du vill veta mer om feminism. Jag satte ihop en feministisk litteraturkanon 2013, men idag är det mer en lista för den som vill lära sig om feminismens historia och om läsa fantastisk feministisk litteratur.

Det är inte längre så enkelt att det finns en lösning på ett problem. Feminismen 2021 är många frågor och många svar och alla feminister har inte samma svar. Vi strider om mycket och det är skillnad på vilken ideologi du har i botten. Ändå är det mycket som förenar oss och därför relevant att fortfarande prata om feminism som en rörelse.

Jag får ibland frågan vilken bok man ska läsa om man bara ska läsa en enda feministisk bok. Jag kan då inte, med hänvisning till litteraturkanonen, svara Edith Södergrans dikter eller Henrik Ibsens Ett dockhem. Jag kan inte heller svara Egalias döttrar eller Under det rosa täcket. De senare ligger nog nära till hands att svara för många feminister, men tänk efter ett varv. Egalias döttrar må varit fantastisk när den kom 1977, men det är 44 år sedan (boken är lika gammal som jag). En person som läser den första gången 2021 kanske inte ser ljuset, såsom du en gång gjorde. Att läsa den bör alla feminister göra, men kanske inte som enda bok i syfte att upptäcka och förstå feminismen.

Det jag har gjort med min feministiska blogg och med mitt feministiska utbildningssyfte är att läsa litteratur av kvinnor från hela världen. Jag läser såklart ny feministisk litteratur, men jag läser också berättelser från Samoa, Tanzania och Chile. Jag lär mig om kvinnor situation i diktaturer, demokratier, på öar och i innersta Afrika. Det ger mig en större förståelse för den globala feminismen.

Det är självklart inte så att man måste engagera sig för dem som har det svårast. Det går bra att klaga på ojämn könsfördelning i en styrelse samtidigt som kvinnor våldtas i Kongo. På twitter brukar det skojas om att feminister bör skicka in sin månadsrapportering med vad de gjort för kvinnor som har det svårt för att svara på frågan ”vad gör feministerna åt detta? va? va?). Skriver jag om saker som provocerar (tex hen när det var nytt) läser massor av antifeminister och förfasas över min enkelspårighet. Skriver jag om kvinnors utsatta situation i Islamiska staten, är det ingen av dem som läser och kommenterar och hejar på.

Vad vill jag har sagt med detta lite spretiga inlägg? Jag är stolt över att ha skapat en väl läst feministisk blogg och att jag kan sprida viss kunskap om kvinnor i olika länder samt om feminism genom mina recensioner. Bloggen har också genom åren varit en plattform för debatt, men det kanske har blivit lite mindre av den vara på senare år. Det finns ingen snabbväg till feministisk insikt, men genom att läsa mycket så så breddar vi alla vår kunskap om feminism och kvinnors situation i världen!