Ugresic, Dubravka; Baba Jaga la ett ägg; 2007

Bara titeln är briljant. Självklart ville jag sätta tänderna i Baba Jaga la ett ägg av Dubravka Ugresic! Jag fick tipset av en makedonsk man, via hans dotter och min svägerska Ana, när jag frågade efter bra litteratur av kvinnor från Balkan. Det blev en annorlunda, men inte oäven, upplevelse.

Baba Jaga är en kvinnogestalt i den slaviska mytologin. I Baba Jaga la ett ägg få vi möta flera olika ”baba jagas” i form av levande gamla tanter. Boken är indelad i tre delar. Den första är en berättelse med självbiografiska inslag om berättarjagets egen mor. Den andra handlar om tre äldre damer, Pupa, Beba och Kukla, på ett lyxsspa i Tjeckien. Beba får möjligheten att gottgöra för gamla synder när ett barnbarn, i form av en liten flicka, placeras i hennes vård. Den tredje är en fiktiv granskning av författarens text utifrån myten om Baba Jaga och hur hon har använt den i texten. Låter det konstigt? Det är det också.

Den första delen var den jag tyckte bäst om och den var så bra att jag hoppades att det skulle komma mer. Det var en otroligt vacker berättelse om en kvinnas resa till sin mors hemby i Bulgarien där hon tog bilder för att visa sin mamma. Den andra delen tyckte jag var lite märklig, men den hade också sina intressanta stycken. Den sista delen läste jag mest pliktskyldigt och har nu lärt mig en hel del om myten om Baba Jaga. Det som jag gillade bäst i den delen var att det faktiskt var en feministisk analys av synen på den åldrande kvinnan som det av någon anledning finns något fult över.

Läs mer: DN, SvD, Bokhora