Tysk söndag

Bokmoster utlyste i torsdags en tysk torsdag där vi uppmanades skriva om tysk litteratur vi läst eller vill läsa. Jag gör en liten eftersläpare och har en egen liten tysk söndag. Jag är nyss hemkommen från Berlin och även om det var ont om fritid så passade jag på att handla böcker. Nu ska här banne mig läsas på tyska! Det blev som utlovat en bladning av kvinnor, feminism och Baader-Meinhofligan.

Feminism

Miriam Gebhardt – Alice im Niemansland (Alice i Ingenmansland): Boken handlar om den tyska kvinnorörelsen och dess förgrundsfigur Alice Schwarzer. Författaren menar att kvinnorörelsen har förlorat kvinnorna och att rörelsen inte heller driver många frågor. En kvinna är dock undantag och det är Schwarzer, grundare och redaktör för den tyska feministiska tidskriften Emma. Det sa bli mycket spännande att läsa den, även om den (på grund av språket) är lite avskräckande lång (330 sidor).

Feminism/skönlitteratur

Charlotte Roche – Feuchtgebiete (Våtmarker): En dundersuccé i Tyskland och det står på klistermärket på mitt ex att det är en ”mega-seller” enligt Der Spiegel. Den är erotisk och inget i boken är tabu. Författaren är själv feminist och sexualliberal och det ska bli otroligt spännande att läsa den. Femtio nyanser av honom får vänta ett tag till – feministisk erotik lockar mer!

Skönlitteratur

Christa Wolf – Der geteilte himmel (Den delade himlen): Wolf är en av DDR:s mest kända författare och hon gavs ut även under kommunistregimen. Hon har både varit medlem i partiet och kritisk mot det samma, blivit avlyssnad av Stasi och varit angivare. Några av hennes mest kända av hennes böcker finns översatta, dock inte Der geteilte himmel. Boken handlar om en kvinna som förlorar sin älskade efter att han flytt till Väst och inte vill återvända. Hon reser hem och efter det byggs muren.

Kvinnohistoria

Helga Hirsh – Endlich wieder leben (Äntligen återvänder livet): En bok om östtyska kvinnor, deras vardag i diktaturen och sedan anpassningen till det nya livet i väst. Boken kom ut 2012 och är således ganska färsk. Det här var en bonusbok jag hittade när jag ledade efter böcker om Baader-Meinhofligan.

Baader-Meinhofligan

Julia Albrecht och Corinna Ponto – Patentöchter (Guddöttrar): Jürgen Ponto, ordförande för Dresdner Bank, sköts i sitt hem av Christian Klar och Birgitte Monhaput, två av de mest kända personerna från den andra generationen i Rote Armee Fraktion. Med dem var Susanne Albrecht, en god vän till familjen. Familjerna Ponto och Albrecht var förenade genom att Jürgen var gudfar åt Susannes lillasyster Julia och Susannes pappa Hans-Christian var gudfar åt Jürgens dotter Corinna. Efter attentatet splittrades familjerna. 30 år senare söker Julia upp Corinna och de skriver en bok tillsammans om det som hände. En anhörig till offret och en till förövaren skriver tillsammans – detta är nog tämligen unikt.