Sex antifeministiska myter om feminister 3: Alla feminister vill kvotera för att uppnå 50/50 överallt

Jag har skrivit om detta förut. Om man är feminist brukar man tro att ojämställdheten på exempelvis arbetsplatser beror på strukturer som gör att vi väljer olika saker och att vi inte tror att det ena könet är lika bra på att utföra vissa arbetsuppgifter. Det finns undersökningar som visar att både män och kvinnor litar mer på en manlig chef, t ex. Är man feminist vill man jobba för att ändra dessa strukturer. Vissa vill kvotera, andra inte. Jag vill inte det.

Att tänka i banor om jämn könsfördelning är inte samma sak som kvotering. Om man inte har jämn könsfördelning bland exempelvis chefer på ett företag kan man fundera på vad det beror på. Man kan komma fram till att det är en slump att det är så just nu, men man kan också komma fram till att det finns saker som gör att kvinnor inte kommer fram. Att man inte kan kombinera arbete med familj kan vara ett problem då fler män än kvinnor kan tänka sig att ”offra” familjen för karriären. Att det är en ”grabbig” stämning kan vara ett annat problem som det är bra att man jobbar med att få bort så att alla oavsett kön känner sig välkomna.

Nu har jag fått höra att uppmana till attitydförändringar inte är politik och dummare kan det knappast bli. Självklart kan man driva på med uppmaning om bojkott av affärer eller upplysa folk vilka signaler olika färger på barnkläder ger. Det är också politik.

När jag uppmanar till att välja en kvinna i olika sammanhang, t ex nobelpriset, menar jag inte att man ska välja en kvinna för att hon är kvinna, utan att man ska titta på om det inte finns någon kvinna som borde få priset/tjänsten/posten. Jag tror nämligen att man lätt glömmer bort kvinnor eftersom det ligger i mångas undermedvetna att män är mer kompetenta. Rättviseförmedlingen har snappat upp detta och rekommenderar kvinnor till saker där man ofta förväntar sig en man och tvärt om. Det är en mycket bra insats för ett mer jämställt samhälle.

Eftersom Sverige inte är ett helt jämställt land tror jag att ojämn könsfördelning är en markör för att något är fel. Jag tror inte att vi idag kan säga att all ojämställdhet beror på egna fria val. Därför kommer jag fortsätta att påpeka missförhållanden. Och fortsätta stödja Rättviseförmedlingen. Men det betyder fortfarande inte att jag är för kvotering.