När jag läst Godnattsagor för rebelltjejer 2 efterlyste jag en liknande bok för pojkar och nu är den här, Sagor för pojkar som vågar vara annorlunda. Ben Brooks har skrivit texten och till skillnad från rebelltjejerna är det en och samma illustratör, Quinton Winter. Boken är utgiven på svenska på Lind co.
Det är samma upplägg som i rebelltjejerna, en person på varje uppslag och illustration på ena sidan och text på den andra. Jag noterade, precis som Prickiga Paula som också läst den, att språket var svårare i den här jämfört med rebelltjejerna. Min sjuåriga son hängde inte riktigt med (vilket stämmer med deras årsangivelse på från nio år). Eftersom vi ska utmana sonen i mer avancerat språk läste jag ändå boken för honom. Det tog sin lilla tid och vi läste alla berättelser utom en. Han blev nämligen illa berörd av Arthur Rimbaud som blev skjuten av sin pojkvän och senare dog i cancer, att jag tog det säkra före det osäkra och hoppade över berättelsen om Iqbal Masih, pojken som kämpade mot mattindustrin i Pakistan och mördades ensat 12 år gammal (fast ikväll bad han mig läsa den för han ville att vi skulle ha läst alla).
Boken passar nog bäst för barn som kan läsa själv. Den är fylld av engelska uttryck och förkortningar som gjorde att det blev svårt för mig som läste den högt och dessutom för ett mindre barn än målgruppen. Innehållsmässigt tyckte jag att den var bra. Den utger sig för att handla om män som uträttat fantastiska saker utan att döda drakar och det stämmer även med en symbolisk tolkning. Det är bland andra skådespelare, politiker, författare, idrottsmän och äventyrare som har övervunnit hinder som fattigdom, mobbing, föräldrars krav eller samhällets förväntningar. Det finns dem som avslutat fantastiska karriärer för att hjälpa andra och dem som uträttat stordåd i sin ensamhet. Vissa vill klä sig i klänning och andra är pojkar som andra anser är tjejer. Kort sagt finns det någon för alla att identifiera sig i.
Förutom ovan nämnda berättelser pratade Hugo och jag mest om Achmat Hassiem, som räddade sin bror från att hamna i en hajs gap och själv miste ett ben; Eugene Cernan som skrev din dotters namn i sanden på månen och Nicholas Winton för att jag bölade så mycket att jag knappt kunde läsa. I övrigt var det mycket blandat. Obama, Jamie Oliver, Daniel Radcliffe, Beethoven och Stephen Hawking för att nämna några kända. Det fanns också gott om mindre kända personer som gjort bra saker eller personer som jag instinktivt kände att jag borde känna till.
Nu är det gjort. Nu har pojkboken kommit som svar på rebelltjejerna. Så, kan vi gå vidare nu? Böcker om fantastiska barn, tjejer och killar, sida vid sida? Det är dags för det nu. Och JA, Ben Brooks har gjort det. Nästa år kommer hans Sagor för barn som vågar vara annorlunda på Lind co.
2 kommentarer
Jag läser den här högt för mina barn som är 9 (snart 10) och 7. Jag tycker den är perfekt just som högläsning, en av de böcker som givit mest att läsa faktiskt. Vi lyssnar på Louis Armstrong och John Lennon, googlar Ai Weiweis konst och kollar youtubeklipp. Pratar om sexualitet, fattigdom, invaliditet, hur det var förr… Helt otroligt att en bok kan inspirera och lära oss alla tre så mycket. Min mellanson (7-åringen) fick den i julklapp av sin mormor. Jag har varit lite skeptisk till den här typen av böcker och började först läsa efter ett par månader. Sonen fastnade dock direkt och storebror ville också vara med – håller med om att den passar lite äldre barn bäst. Men jag tror inte min 9-åring hade orkar läsa den själv. Det är mycket att prata om och sätta i kontext. Då ska man nog vara flera år äldre.
Författare
Roligt att den passade er! Jag tror att vi skulle kunna läsa den nu, men Hugo är fortfarande känslig för död 🙁