Jag läser vidare Ann Rosmans deckare upplästa av Mirja Turestedt. Proto Francos väktare är nummer tre i raden och den utspelar sig i huvudsak på Marstrand, precis som sina föregångare. Boken gavs ut första gången 2011 på Albert Bonniers Förlag.
En ung kvinna ska giftas bort i slutet av 1700-talet och eftersom hon är späd och inte har så mycket former, beslutar hon sig för att försöka ta flykten till Marstrand och slå sig fram som man. Eftersom hon talar flytande holländska, får hon arbete i öns handelsbod. Livet är dock inte ofarligt och det blir besvärligt för henne när hon förälskar sig i en man som tror att hon också är en man. Samtidigt hittar Göteborgspolisen ett fynd på Klöverön, en kvinna och ett spädbarn, i en mosse. Vilka är dessa och hur länge har de legat där? Vi får också följa en familj på Klöverön i nutid som är oense om ifall de ska sälja sina gamla släktgård eller inte.
Karin Adler på Göteborgspolisen är givetvis med och löser mord i den här boken också, men hon är inte i centrum. Istället är det Agnes, som under en tid blir Agne, som är den som driver historien framåt. Det är otroligt spännande att läsa om hur det var på Marstrand och Klöverön på 1700- och 1800-talen när det var kaffeförbud och haven var fyllda av sjöpirater. Sedan kommer Vendela och hennes granne Astrid, som hittar Agnes gamla dagbok och det blir också oerhört spännande att följa.
Jag tyckte mycket om Porto Francos väktare och den har varit klart bäst av alla Ann Rosmans böcker om Karin Adler. Historien om polisen Karin rullar på, men man får ganska lite om henne i den här boken. Det är positivt så att hon inte måste gå igenom förälskelse och skilsmässa flera gånger om för att det ska ”hända” något.
