Maken av Gun-Britt Sundström räknas ibland som en feministisk klassiker från sjuttiotalet. Boken handlar om två människor som försöker med alla medel få sitt förhållande att fungera. På baksidan av den utgåva jag har (från 2012) står det hur det går för dem. Denna recension kommer därför att behandla även upplösningen.
Martina och Gustav träffas och blir ett par. Men Martina känner aldrig lika mycket för Gustav som han känner för henne. Han vill gifta sig, flytta ihop och ha sex ofta. Martina vill vara mycket för sig själv och kvävs av tanken på en man som vill ha sex med henne jämt. En lösning är att de får ha andra, så länge de är öppna om det. Men trots att det är ömsesidigt så vet svartsjukan inga gränser. De gör slut flera gånger, men glider alltid ihop igen. Gustav inser att hans kärlek aldrig kommer att bli besvarad och en dag när han ger upp, låter Martina honom gå. Han går då vidare i livet och träffar en annan och Martina förblir djupt olycklig.
Jag hade hört om boken innan, men hade inte så höga förväntningar på grund av att jag kan bli lite less på sjuttiotalsrealism. Men just det som jag trodde att jag inte skulle tycka om var det som gjorde att jag faktiskt gillade boken. Det var mycket miljöbeskrivningar från Stockholm och den detaljerat beskrivna relationen gjorde att jag fick en bra inblick i hur det var att vara student på sjuttiotalet. En rolig sak var att de skickade sms, fast brev då, och det tar ett dygn innan det når den andra. En del av kommunikationen var på ungefär samma sätt som nu, men lite långsammare.
Jag fick ingen kläm på relationen. Martina borde känt sig så mycket mer kvävd av Gustav än vad hon gjorde. Jag vet inte riktigt om jag tyckte att det höll fullt ut. Däremot tror jag att de öppna förhållandet och dess konsekvenser var realistiska, till skillnad från den illusion jag har förstått att många hade då.
Sedan var det där här med längden. En bok, som visserligen var rolig och rappt skriven, men som bara handlar om två personer och deras relation och är på 540 sidor, det blev för segt. Jag hade ingen lust att sträckläsa boken och många gånger kände jag att alltihop togs en gång till. Jag hade behållning av stora delar av boken, men jag är också glad att den är slut nu.
8 kommentarer
2 pingar
Hoppa till kommentarformuläret
Jag läste och gillade det mesta, satte sedan boken i handen på dottern 22 som tyckte så mycket om att hon ville behålla pocketen. Jag hade problem med att jag inte alls gillade Martina, retade mig på henne faktiskt.
Författare
Ja och jag tyckte att Gustav var för flat. Man kan inte tvinga någon att älska eller älska med en. Man måste dra och det långt bort.
Jag har fått den där tipsad förut men blev inte så sugen, jag vet inte om jag är det nu heller… Låter som en historia som kunde ha skrivits med lite färre ord?
Författare
Oh ja, det skulle den. Men man kan se längden som en del av berättelsen. Den är lika seg och utdragen som förhållandet den speglar. Boken var bra och rolig, men jag skulle nog läst den när jag var 20 eller på sjuttiotalet när den kom och jag inte var född.
Jag fullkomligt älskade den här boken! Både själva handlingen, som känns så äkta och realistisk, och Gun-Britt Sundströms underbara språk, ja jag köper allt med hull och hår. För mig hade den även fått vara några sidor längre, så att man fick veta mer om hur det gick för Martina. Fast då hade ju inte slutet varit så bitterljuvt vackert förstås. 🙂
Författare
Så olika man kan uppfatta både innehåll och volym 🙂 Jag gillade också språket, men tyckte som sagt att det inte höll för så många sidor.
Trillade på det här gamla inlägget genom en länk i ett av de nyare. Jag gillar Gun-Britt Sundström skarpt, men har svårt just för Maken, som jag liksom du tyckte var lite väl utdragen och upprepande. (Men jag var kanske för ung när jag läste den på högstadiet.)
Ett förslag är Oppositionspartiet, som handlar om hennes gymnasietid och som är en av ytterst få böcker jag har läst där tonårstiden inte kan summeras som ”kärlek och problem”. Hennes diverse kåseriböcker är också kul, liksom bilderboken ”Det underbara dagishemmet”. (Med inledningen ”Att födas var det jobbigaste hon hade varit med om.”)
Författare
Stort tack för tips! Jag gillade ju stilen, men kanske inte 500 sidor relationstjafs 🙂
[…] Maken av Gun-Britt Sundström. Jag hade läst mycket om den, men inte läst den, när jag satte tänderna i den nu i vinter. Lite […]
[…] som skrivit om boken: Feministbiblioteket, […]