Jag älskade Marjane Satrapis Persepolis och nu ville jag mig för att läsa fler böcker av henne. Broderier är en bok om kvinnor i Iran och deras berättelser.
Det är kafferep hos unga Marjanes mormor och alla tanterna berättar historier om olika kvinnoöden. De skvallras hej vilt och vi som läsare får ta del av allt. Det är tonåringen som gifts bort med en snart sjuttioåring, men som flyr till sin faster. Det är kvinnan som gifter sig med en multimiljonär i Schweiz som sticker hem med hennes smycken och begär sedan skilsmässa. Det är kvinnan som inte får sin älskades svärmor att gå med på äktenskap. Alla berättelser är från före revolutionen och det är fortfarande hyfsat fritt. Kulturella regler finns, men vissa har möjlighet att gifta sig av kärlek.
Satrapis serier är både fängslande och roliga och jag tyckte mycket om Broderier. Den slår inte Persepolis, men det är å andra sidan mycket svårt att göra det. Den här var kort, men innehåller ändå mycket. Jag tycker mycket om Satrapis sätt att teckna och just bilderna var det som fick mig att skratta flera gånger. Jag lärde mig också en hel del om iranska skönhetsideal som jag inte visste tidigare, såsom att halvöppna ögon anses vackrare än stora ögon. Det finns en subtil kritik mot kulturella regler och traditioner som bara någon som växt upp med det kan åstadkomma. Det vill säga, det är inget utifrånperspektiv utan det är skrivet av en som lever i det och respekterar kulturen, men som finner en hel del gammalmodigt. Det var en feministisk kritik som gjorde boken mer intressant.
