Jag har läst Kambodja berättar: Bladen faller långt från stammen från Tranans förlag. Jag recenserar noveller en och en som är skriva av kvinnliga författare och som jag tycker platsar här.
Pal Vannariraks novell Som ett rinnande vatten har ett viktigt tema. Hon berättar om ett antal gatubarn som lever i Phnom Phens kloaker och sniffar lim. Barnen drömmer om en bättre värld, men för dem verkar det förbli en dröm. Det finns en organisation som åker runt och plockar upp barn och ger dem en plats på ett tryggt barnhem, men barnen är oftast för rädda för vuxna för att våga följa med. Den här novellen slutar dock lyckligt och de flesta barnen vi får träffa fått ett nytt liv med värme och trygghet och utan lim på ett bra barnhem.
Det var inte precis den bästa novell att läsa när man var lite deppig, det fick jag bittert erfara. Men den slutade lyckligt i alla fall! Det var en stark berättelse om hemlösa barn, något som fler städer har problem med runt om i världen. Mycket viktigt att ta upp problemet och uppmärksamma de många organisationer som gör sitt bästa för att rädda så många barn som möjligt undan ett liv på gatan. Den kändes kanske lite för bra för att vara sann, kanske mer som en önskedröm, men faktum är att det ligger en hel del kritik bakom. Det är en frivilligorganisation som gör att barnen får det bättre, inte de kambodjanska myndigheterna.
1 ping
[…] Pal Vannarirak – Som ett rinnande vatten (Kambodja) […]