Recension: Möller, Cannie; Balladen om Sandra Ess; 1999

Balladen om Sandra EssÄntligen har jag läst en bok av Cannie Möller! Balladen om Sandra Ess utkom visserligen långt efter det att jag träffat och lärt känna Cannie på ett skrivarläger i min ungdom, men det kändes ändå lite fint att läsa henne. Hon var i alla fall då, 1992, en fantastiskt trevlig människa och hon tyckte att det var självklart att skjutsa fem entusiastiska lägerdeltagare till en kyrka mitt i natten för att vi ville testa en legend som sa att man försvann om man gick två varv baklänges runt kyrkan vid midnatt. Vi försvann inte, men alla var vi övertygade om att vi sett spöken. Cannies dotter Sara var med också, Sara Möller som senare skulle komma att spela Lisen i Tre kronor. Finna minnen, men nu till boken.

Sandra, eller Ess som hon hellre vill bli kallad, flyr småstaden och den olyckliga kärleken till Stockholm för att bli fri. Hon har fått ett vik på ett äldreboende och ett rivningskontrakt i utkanten av staden. Hon trivs bra på jobbet, men är ganska ensam. Hon får två vänner som kommer att betyda mycket för henne, Judith Klein, en egensinnig gammal dam på boendet och Marek, en polsk byggarbetare som jobbar med att renovera hennes hus. Sandra Ess gör en resa som kanske inte är den hon tänkt sig. Hon får bland annat resa tillbaka till sitt förflutna och bearbeta sorgen över mammans död som senare ledde till att hon fick en fostermor (som hon älskar och hade det bra hos). Hennes eget förflutna vävs samman med Judits som förlorare en dotter under andra världskriget.

Det var en fin bok om kärlek och saknad och viljan att vara fri. Jag tyckte om den, speciellt de delarna när vi fick veta med om Judits bakgrund som judinna under andra världskriget. Jag tyckte också om Sandras personlighet, att hon var en varm och öppen person trots sin svåra uppväxt. Jag hade lite förväntat mig att hon skulle vara mer osympatisk för liknande personer i andra böcker brukar vara det, och blev glatt överraskad. Jag är så glad att jag äntligen tog mig tid att läsa Cannie Möller. Det var inte sista gången.

Läs mer: Adlibris, Bokus

2 kommentarer

  1. Cannie Möller! Henne hade jag glömt av, vi läste Lucia i sjuan eller åttan och hon kom på författarbesök till högstadieskolan. Tack för påminnelsen, har nu lagt till denna och de andra jag hittar i Nextory-hyllan 🙂

    Och krya på dig, stackare!!

      • Hanna28 september, 2015 kl. 09:39
        Författare
      • Svara

      Tack 🙂 Hon var förbannat trevlig minns jag, och troligtvis är hon väl det fortfarande. Jag hoppas inte du blir besviken om du läser boken!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.