I min läs-resa runt jorden har turen kommit till Surinam. Jag hittade en författare som översatts till engelska, Cynthia McLeod. Hennes The coast of sugar benämns som en bestseller på omslaget. Boken har filmats i Nederländerna 2013 och har av allt att döma går hem på filmfestivaler runt om i världen.
Boken handlar om två styvsystrar, den väna och snälla Elza och den mer bortskämda Sarith, som växer upp på en plantage utanför Paramaribo i Surinam i mitten av 1700-talet. Första halvan av boken är ett svartsjukedrama där Sarith gör allt för att ta Elzas make och där deras vänskap förstörs för alltid. Sedan blir det mer allvarligt och vi får läsa om slavuppror, holländska soldater och gula febern. Det är en bok om gott och ont, där de goda är lite lagom gott eftersom de ju trots allt har slavar. De onda är förvisso onda, men det hade inte blivit en bestseller om de onda inte gått att förlåta.
Det var en bestseller med alla dess ingredienser, men samtidigt så var det en bok som inte bara tog upp det hemska i slavhandeln, utan också i den rasism som låg bakom. I centrum står två vita kvinnor och det är inte i direkt positiva ordalag de omskrivs när de inte ens kan klä på sig utan sin slavflicka till hjälp. Personerna är dock inte särskilt komplexa och det blir ganska tråkigt. Du kan verkligen lita på den en god aldrig någonsin kommer att behandla en slav illa.
Det som gjorde att jag läste ut den ganska så snabbt var att det fanns en driv i den och att det hela tiden skapades nya intriger. Jag tyckte också om att slaveriet verkligen inte framstod som vettigt någonstans. En holländsk soldat som åkte till Surinam för att slåss mot den svarta fienden och för att finna guld att ta med sig hem, fick bli en symbol för dumheterna. Han fick ett uppvaknande och fick därmed en insikt som väl alla borde ha fått, om de inte var förblindade av rasism och maktbegär. Insikten var att de svarta bara ville leva i frihet och att de också kunde vara smarta, kloka, strategiska och allt det som bara tillskrevs vita på den här tiden.
