2016 år näst sista bok jag läste var Tala är guld av Cammie McGovern (Constant reader) och det var nästan så att jag ångrade att det inte var med på årets topp fem-lista över årets bästa romaner.
Amy är cp-skadad och kan bara prata via en dator. Matthew är en snäll kille med tvångssyndrom. När Amys mamma har fått idén om att dottern ska ha kamratstödjare istället för assistenter i skolan för att få vänner, söker Matthew och får jobbet. Han och Amy blir goda vänner och de hjälper varandra genom sina problem om hindrar dem i vardagen. Matthew känner sig lugn med Amy och måste inte knacka på skåp, prata för sig själv eller tvätta sig hundra gånger när han är med henne. Hon trivs bäst i hans sällskap. Men det finns något som ligger emellan dem och det är att Amy ska gå på college och Matthew har inte ens ansökt.
Det är en underbar bok om kärlek mellan två av två ganska udda figurer. Bokens undertitel är De sa allt till varann utom det allra viktigaste och det är precis så det är. Amy och Matthew finner verkligen varandra, men det som är viktigast vågar de inte prata om och då blir det också väldigt fel. Frågan är bara om det ska gå att rätta till. Att Amy inte kan prata utan en dator och att Matthews tvångstankar tar över hans liv mer och mer är egentligen underordnat. Deras kärlek och vänskap är som vilken kärlek och vänskap som helst. Eller så är den lika unik som alla andras. Och det går inte att få till något om man inte pratar med varandra.
Jag tyckte mycket om boken, men jag håller absolut med Anna på Och dagarna går om kritiken att det är lite väl mycket förvecklingar. Det bli väl dramatiskt på ett sätt som det inte skulle behöva bli. Historien hade absolut hållit ändå.
Läs mer: Adlibris, Bokus, Västmanländskan, Boktokig, Bak bok mat, Carolina läser, Hyllan, Fiktiviteter, Prickiga Paula
