Fausta Marianović bok Sista kulan sparar jag åt grannen kom ut något år efter att jag avslutat min djupdykning i kriget på Balkan. Kanske är det därför som jag har missat den. Nu finns den som ljudbok på Storytel så jag lyssnade på den. Eftersom jag ska resa till Balkan i sommar vill jag läsa så många böcker från regionen som möjligt.
Bokens huvudperson bor i en stad i Bosnien där serber, bosnier och kroater lever sida vid sida. När oroligheterna börjar skjuter kvinnan alla hot ifrån sig. Hennes man är muslim och börjar bli alltmer politisk. Hon har en älskare, också han muslim, och en son med sin muslimska make. Hon är själv både serb och kroat och hennes äldsta son har en serbisk pappa. Hon ser sig själv som världsmedborgare och vägrar identifiera sig som det ena eller det andra.
Kvinnan inser att hon behöver rädda sina söner, som annars skulle kunna dras in i kriget. Hon får över dem till Kroatien, sönerna och vid det laget ex-mannen. Men hon återvänder själv för att hämta pengar. Hemma packar hon en väska med snorklar och badkläder och lite annat som hon glömt. Sedan har hon kriget över sig. Eftersom hon vägrar att se sig själv som serb, har hon ingen rörelsefrihet men tack vare att hon som pubägare känner halva staden lyckas hon undvika att bli våldtagen och mördad. Hon lyckas tillslut ta sig ut ur staden genom mutor och åker till sin mamma.
Ingen telefon hade funkat i hennes stad så när hon väl kommer till sin mamma kan hon ringa sönerna på Istrien. när hon får veta att den äldsta tagit värvning i den kroatiska armén, han som hade serbisk pappa, beger hon sig ut på en livsfarlig resa till fronten i Slavonski Brod. Hela tiden övertygad om att det enda att göra är att lämna Balkan. Hon har en moster i Geneve som kan hjälpa familjen, men när hon ringer mostern ska hon åka på semester först. Kontrasten kan inte vara större.
Sista kulan sparar jag åt grannen är en mycket gripande bok som till stor del utspelar sig mitt i kriget. Kvinnan i boken säger sig inte vara politisk, men det är hon i allra högsta grad. Hon bryr sig inte om nationella etniciteter och det spelar ingen roll för henne om hon är serb eller kroat. Hon litar inte på någon propaganda utan drivs istället av ett hat mot dem som för politiken, men håller sig på ett behörigt avstånd till fronten. Vid fronten slåss istället sönerna, många inte mer än barn, och de blir hjärntvättade att tro på just deras lands nationalism. Fler än en gång skäller hon ut gubbar som vill mässa sin ideologi för henne.
Det är en bok som beskriver Jugoslavienkrigens vanvett och en tid då etniciteter betydde allt. Familjer splittrades och människor radikaliserades i en rasande fart. Det ska vara en delvis självbiografisk bok och det märks att författaren har erfarenhet av att leva i krig. Det är många ögonblicksbilder som är så absurda att att det känns svårt att ha hittat på dem. Sedan är det skönt att veta att det går bra för familjen i verkligheten. Jag är glad att jag fick tips om den här boken, för det var verkligen en pärla om man vill läsa om krigen på Balkan.
