
Det är internationella kvinnodagen i morgon och jag vill skriva om en bok som verkligen berört mig djupt. Julia Iljuchas bok Mina kvinnor är en samling noveller om namnlösa kvinnor i dagens Ukraina. jag har fått en intervju med henne och citaten kommer direkt från henne. Intervjun i sin helhet kan ni läsa på Kulturkollo. Boken är utgiven på Romanus och Selling.
Kvinnan som hittade sin man i en massgrav, kvinnan som drack sprit för att hörda ut, kvinnan som väntade på att höra från sin son. Mina kvinnor är en samling berättelser om kriget sett ur kvinnornas synvinkel. Det är poetiskt skriva ögonblicksbilder och det är inte alltid vackra skildringar. Sorg kan ta sig olika uttryck.
För mig berättar Julia Iljucha att boken kom till genom en tillfällighet. Hon har inte ro att skriva långa romaner eftersom det kräver tid och styrka som hon inte har.
– En kväll skrev jag en novell om en kvinna som var för rädd för att bada och gå och lägga sig naken, eftersom hon inte ville bli att eventuella ryska räddningsarbetare skulle finna henne så.
– Jag publicerade novellen på Facebook och den fick många reaktioner. Många kvinnor kände igen sig i kvinnan från novellen och hörde av sig. Efter den kvällen skrev jag en novell till om en annan kvinna. Sedan en till och en till. När jag hade 20 berättelser insåg jag att de kunde bli en bok.
Jag är mycket glad över att det blev en bok och att den översatts till svenska. Mina kvinnor är en viktig bok om kriget i Ukraina och nu, mer än någonsin, är det viktigt att fler ta del av vad som verkligen händer där. När jag frågar vad Julia Iljucha önskar sig för kvinnodagen svarar hon först:
– Jag önskar att alla kvinnor hittar stöd i livet som påminner henne om att även när hon är på botten och allt är hemskt, så finns det alltid en möjlighet att trycka ifrån botten och simma upp till ytan igen.
Sedan tillägger hon:
– Jag önskar också att alla förbereder sig för krig när tid ännu finns och inte gör som oss ukrainare och bli överraskade. Om Ukraina faller, kommer kriget att komma närmare Europa.
Boken är kort och en snabbläsare läser den på någon timma. Men den stannar kvar desto längre. Jag var tvungen att ta pauser, då min ögon fylldes med tårar så att jag inte såg vad jag läste. Vid några tillfällen grät jag så högt att min familj undrade hur det var fatt. En viktig bok och en bok jag önskade att Donald Trump läste, men det kommer såklart inte att hända.
1 ping
[…] Recension: Iljucha, Julia; Mina kvinnor; 2024 […]