Sara Lövestam gav ut Första Monikaboken, Ljudet av fötter, i våras. Redan nu är Andra Monikaboken här, Bära och brista. Böckerna ges ut på Piratförlaget och jag lyssnade både på denna och den förra på Storytel och inläsare är Ellen Jelinek och Sara Lövestam själv, som läser de historisk partierna.
Monika har nu accepterat att hon inte kommer att få något barn. Hon känner stor sorg och sorgen är långt ifrån vacker. Hon stör sig på allt och alla och hon drar sig inte för att tala om det för folk. Mest av allt stör hon sig på när människor berättar om att de fått barn. En dag far hon ut på en mejllista med några av Sveriges mest framstående kvinnliga forskare för att någon skickar bebisbilder. Det leder till att hennes chef vill att hon går i terapi. Istället hittar hon en skrivarkurs i Arvidsjaur som chefen låter henne åka på. Skrivarkursen är långt ifrån seriös, men Monikas intresse för släktforskning har lett henne till trakten och hon vill få en chans att komma närmare sina förfäder.
I släktforskardelen är den stora frågan som Monika försöker få svar på är varför en unga flicka från Nattavaara lämnade sitt hem för att bege sig till Stockholm och senare dyker ut på en anstalt för lösdrivande kvinnor i Lund. Kvinnan heter Lisa och är Monikas farmors mor. Samtidigt som Monika lär sig mer om sin släkt på skrivarkursen, lär hon känna de andra deltagarna och får anledning till att fundera över sig själv och sin sorg.
Jag trodde att jag skulle tycka att det var fruktansvärt jobbigt att läsa om när Monika gav upp, men det var det inte. Jag känner med henne något enormt såklart, men samtidigt så måste hon börja fokusera på andra saker i livet som gör henne lycklig. Bära och brista är en fin bok och jag tycker om att Monika inte är så lätt att tycka om. Det gör henne mänsklig. Jag hoppas också att hon tillslut kommer att bli mamma, eller i alla fall fostermamma, åt sin granne tonåringen Texas. Jag ser fram emot tredje boken!
