Johanna Lindbäck har tidigare skrivit Kanske ihop och Lite ihop och de gillade jag så mycket att jag lånade hem även Jan Svensson. Den handlar som titeln avslöjar om en kille, men den feministiska och normkritiska analysen gör att boken ändå platsar i Feministbiblioteket.
Jan Svensson flyttar med sin pappa och styvpappa till Luleå för att pappas man Niklas har fått jobb som polis där. Mamma Anna Maria är kvar i Stockholm. Först tycker Jan att det ska bli kul, men så kommer ensamheten, längtan och rädslan att bli mobbad. Jan har en granne, Nicki, som är lite märklig men som Jan lär känna mer och mer. När de hetsas att sälja kokosbollar för en klassresa ställs allt på sin spets.
Vi får följa vardagen ur Jans ögon. Han är en glad och optimistisk kille, men han är ändå reserverad som vem som helst skulle vara när man början i en ny skola i en ny stad. Det handlar både om att vara ny och att sakna sin trygghet som finns någon annanstans. Vänskapen med Nicki är trevande och hon är lite i samma sits. Hon har bott i London, men tvingats av någon anledning flyttat till Luleå. Klasskompisarna tror att hon ljuger om London och Jan vill gärna veta sanningen.
Jan är en snäll pojke och ganska lugn. Han är bra på fotboll, men annars inte cool eller klassens mittpunkt. Bra med en lite mer tillbakadragen kille som huvudperson! Lite coolare och tuffare är han syster, som även hon är bra på fotboll. Det är inte första boken jag läser där en kille som avviker från ett tuffa idealet är bra på fotboll. Det känns som ett bra grepp eftersom den som är bra på sport blir respekterad, samtidigt som det också visar att de som är bra på fotboll inte måste vara tuffa även utanför plan.
Jag gillade Jan Svensson och det jag kanske tyckte mest om var att han blev arg för att mobbare lyfts fram som offer i litteraturen!
