En helt ny finlandssvensk bok köpte jag i Helsingfors för en dryg vecka sedan. Sara Jungerstens #döden (Schildts & Söderström) var visserligen väldigt dyr, men vad gör man inte för känslan över att få köpa något på plats?
#döden handlar om Vivi som är en framgångsrik TV-stjärna och livsstilsbloggare. Hennes liv kretsar kring likes och kommentarer. Hennes man är vårdledig med deras två barn och för barnen betyder pappa allt och mamma allt mindre. Vivi blir mer och mer svartsjuk, men istället för att vara mer med sina barn jobbar hon och tränar mer och låter pappan dra hela lasset hemma när barnen kräver honom. Vi förstår att Vivi är full med ångest och att hon haft en ganska tuff uppväxt med föräldrar som krävde resultat och nästan aldrig hade tid för sin dotter.
På baksidan av boken står det att den ska handla om en mammarolll i förändring och därför läste jag den med feministiska glasögon från början. Jag vet inte så mycket om författaren mer än att hon är doula och har gett ut tre böcker. Jag läste kanske in lite väl mycket när Vivi träffar Sara som är barnmorska och som har synpunkter på att föda med bedövning samt tycker att Vivi är för lite med sina barn. Nu är ju problemet att hon faktiskt är det, men när jag läste en bit till och släppte min irritation över att karriärkvinnan ifrågasätts så började jag se att det faktiskt handlar om en mamma som mår psykiskt mycket dåligt och behöver hjälp att hitta balans i livet. Det handlar alltså mindre om en generell mammaroll som är i förändring om mer om hur fel det kan gå om man inte kan hantera berömmelse och jakt på likes och inte vet hur man ska vara en bra mamma.
På ett plan så är det ju en föräldraroll som är i förändring som står i centrum i boken. Det behövs balans i livet och kanske mår föräldrar bättre om båda jobbar och drar lika stort lass hemma. Att gå hemma hela dagarna är kanske för de flesta inte en drömtillvaro, även om man älskar sina barn över allt annat och ett äktenskap blir kanske väl obalanserad för merparten om den ena har ett spännande jobb och den andra inte. Många hemmafruböcker har visat på denna problematik och denna bok är egentligen en i raden, den är bara nyare och har en hemmapappa i huvudhandlingen. Så trots allt blir nog mitt omdöme att det var en feministisk bok! Läsvärd oavsett.
Läs mer: Adlibris, Svenska Yle
