Recension: Hollander, Xaviera; The happy hooker; 1967

Ja mina vänner ni läste rätt. Jag har läst en bok med titeln The happy hooker (visserligen på svenska, men den översatta titeln Den professionella älskarinnan var bara för dum för att använda). Boken är givetvis inte skriven av Xaviera Hollander själv, utan av två journalister, Robin Moore och Yvonne Dunleavy. Om ni undrar varför i herrans namn jag har läst och tänker recensera den här boken (jag har frågat mig själv flera gånger), så kan jag säga att det Hollander är holländska och boken ingår i min EU-utmaning och vad passar inte bättre än en holländsk bok om en glad hora? Jag var i vilket fall som helst tvungen att ge boken en chans.

Xaviera är en impulsiv ung kvinna som har svårt att finna sig till ro. Det hon drömmer om är att hitta en man och bli kär och gifta sig. När hon går på en nit i Carl, som hon träffar i Sydafrika och följer till USA, dämpar hon sina sorger med sex. Det är då hon får idén att ta betalt för sin tjänster och så börjar resan mot att bli en av New Yorks förnämsta madamer (bordellägare).

Hollanders syfte med boken verkar vara att visa hur fantastiskt härlig bordellbranschen kan vara, men hur slitsamt det är för att det är illegalt. Jag kan verkligen sympatisera med henne eftersom många prostituerade ofrivilligt blir indragna i maffians verksamhet för att de utsätts för utpressning och andra hot. Samtidigt går männen i samhällets toppskikt mer än gärna på bordell. Gammalt hederligt hyckleri så att det står härliga till med andra ord. Men samtidigt är det svårt att få sympati med Hollander, om man bara är det minsta skeptisk till att prostitution skulle vara en finfin företeelse. Hon tycker själv att det hon gör är fint och bra och beskriver hur väl hon tar hand om sina flickor. Samtidigt föraktar hon gatuprostituerade och tycker att de absolut inte bör åtnjuta samma fördelar som en legalisering skulle innebära för henne själv. Andra typer av motsägelser är att hon anser att flera med sexuella problem inte borde gå till ”psykdoktorer” utan hellre lägga pengar på fina horor. Samtidigt så mår hon dåligt av de sexuellt störda som exempelvis tysken som blivit våldtagen i koncentrationsläger och inte kunde få orgasm ifall hon inte spelar arg lägervakt. Då kanske en psykdoktor inte var så dumt trots allt.

Boken är skriven 1967 och jag borde kanske ha överseende, men att Hollander som ska ha ett sådant öppet sinne kärar ner sig i en som hon själv kallar rårasist känns inte så fräscht (de träffades i Sydafrika). Boken är dessutom oerhört dåligt skriven och förmodligen också hemskt dåligt översatt (den svenska titeln vittnar om det). Ord som dåligare förekommer exempelvis.

Jag är på något sätt glad att ha läst den och av någon anledning så ställer jag in boken i bokhyllan istället för någon bokbytarhylla. Jag älskar att EU-läsningen får mig att läsa sådana här böcker. Faktiskt. Även om jag fortfarande tycker att den svenska sexköpslagen är att föredra framför legala bordeller, så skadar det inte att läsa ett motståndarperspektiv, även om boken är tio år äldre än jag. Jag blev dock inte omvänd, men stärktes i min uppfattning att sälja sex aldrig får vara illegalt eftersom det för med sig så mycket skit för dem som följer. Boken finns som film också, men den tror jag att jag hoppar 🙂