Recension: Gunnarson, Anna Charlotta; Utan titel; 2012

Anna Charlotta Gunnarson är en författare som provat på att skriva böcker till barn i alla åldrar. Utan titel är hennes första bok för ungdomar.

Huvudpersonen är en sextonårig flicka som tre år tidigare förlorat sin mamma i lungcancer. Hennes pappa förväntar sig och önskar att hon ska bli en rebellisk tonåring, men istället klär hon sig i pastell och bakar muffins, som hon bloggar om. Men när ingen ser smyger hon ut i en skogsdunge och röker.

Utan titel är en bok om tonårsuppror på ett lugnare sätt. Föräldern som står bredvid och inte förstår sin dotter är inte mindre oroad för att hon inte skriker ut sin sorg. Flickans önskan är att få var glad och känna familjegemenskap, men personer i hennes närhet vill alltid prata om sorgen och då blir allt med ens mycket jobbigare, tycker hon. Hennes bror blir den enda fasta punkten som hon kan ty sig till, men han bor flera hundra mil bort och kommer inte hem så ofta. I hans frånvaro så har hon sina vänner och så Mio, som hon träffar i dungen där hon röker.

Det är lätt att förstå både flickan och hennes pappa. Han som inte har tid att försöka förstå sin dotter för att han är fullt upptagen med sin egen sorg och hon som inte vill släppa honom inpå sig när han inte ens anstränger sig för att förstå henne. I boken finns ett genus- och mångfaldsperspektiv, men det glider förbi diskret i bakgrunden. I förgrunden står den unga flickan och hennes sorg och hennes kamp för att komma tillbaka till livet, det vardagliga livet med glädje och skratt. Boken är sorglig, men den ger också hopp om att barn kan komma över hemska förluster, även om saknaden förstås aldrig försvinner.

När jag läste slutorden efter boken så grät jag:
TILL MAMMA KERSTIN
som aldrig får läsa detta, eftersom alla cigg utan filter gav dig facking lungcancer och mig bara en enda sak av godo: en historia att berätta.

Det var alltså självupplevt.

Läs mer: Adlibris, Bokus