Recension: Ferrante, Elena; Min fantastiska väninna; 2011

Elena Ferrantes romansvit har blivit något av en snackis. Norstedts har i år kommit ut med den första delen på svenska, Min fantastiska väninna. Jag försökte mig på den för ett år sedan på engelska. Men platsen var Astrid Lindgrens barnsjukhus och det var helt enkelt inte rätt tillfälle att läsa en bok på engelska i mobilen. Nu blev det på Letton på svenska istället!

Elena och Lila är vänner sedan barnsben. De växer upp i de fattigare delarna av Neapel på 50-talet. Elena är mycket duktig i skolan, men Lila ligger alltid steget före. De kommer båda från fattiga familjer, men trots att båda får toppbetyg är det bara Elena som får fortsätta gå i skolan. Lila måste antingen hjälpa sin far som är skomakare eller sin mor med hushållsbestyren. När Lila inte längre finns vid Elenas sida, dalar hennes betyg. Hon blir inte flitig i skolan förrän hon upptäcker att Lila läser vid sidan om och lär sig allt som Elena lär sig. På så sätt går de både in i tonåren, med ömsesidigt beroende av varandra. Saker och ting förändras en hel del när de blir lite äldre och mer kvinnliga och Lila får många manliga beundrare.

Det är en fantastisk berättelse om uppväxt och gemenskap. Det är Elena som berättar historien i jagform, men Lila finns alltid i bakgrunden om hon inte står i centrum. Elena själv är en ganska osäker tjej som inte riktigt vet vilket ben hon ska stå på. Hon vill inte ligga efter på något plan, varken i skolan eller i kärlekslivet, men hon är inte heller beredd att satsa när det väl gäller. I vilket fall inte när det gäller kärleken. Jag tycker att det på ett mycket bra sätt speglar hur tonårslivet är och det ska sättas i kontrast mot vilket vuxet ansvar de andra flickorna i hennes omgivning har, de som inte får lyxen att gå i skolan. Det är så bra berättat och det är en sådan intressant historia med spännande personer att jag inte har annat än lovord att lösa över denna bok. Det är tidigt på året, men det är inte omöjligt att jag redan nu läst årets bästa bok.

Det är en romansvit i fyra delar och den första delen börjar med att Lila har försvunnit och hennes son kontaktar Elena, som börjar skriva boken i hopp om att få träffa sin vän igen. Den ramberättelsen lovar mer och jag är oerhört sugen på att läsa alla fyra delar. Måtte översättningen skyndas på!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Bokomaten, Bokmania, Breakfast Book Club, Huvudstadsbladet, SvD