Recension: Bremmer, Fatima; Ett jävla solsken; 2017

Var det någon bok jag sett fram emot i höstens utgivning så var det Augustprisnominerade Ett jävla solsken av Fatima Bremmer (Forum). Boken är en biografi över pionjären och Sveriges mest kända piga, Ester Blenda Nordström.

Ester Blenda Nordström levde ett äventyrligt vill. Hon gjorde vad som helst för att få följa med på strapatser över hela världen. Den första grej hon gjorde var att wallraffa som piga på en gård i Sörmland och rapporterade hem till Svenska Dagbladet. För det blev hon Sveriges mest kända piga. Efter det levde hon i Lapplans bland samer och skrev boken Kåtornas folk. Det mest strapatsrika hon gjort var att gifta sig för att få följa me på en expedition till Kamchatka. Där bodde hon i två år, nästa bara med spriten som sällskap. Hon hade grava alkoholproblem och en skulle dö alldeles för tidigt. Under hela sitt liv var hon lesbisk och förmodligen tillsammans med en kvinna som hette Carin och som hon ofta reste med.

Fatima Bremmer har lyckats med konststycket att skriva en biografi som fångade mig. Jag tycker att biografier ofta är urtrista och den obligatoriska genomgången av föräldrarnas liv och leverne tröttar ut mig. Ett jävla solsken var både en traditionell biografi och samtidigt inte. Den var skriven på ett sätt så att varje kapitel var intressant. Den började med En piga bland pigor och gick vidare. Det var lite pangstart och sen fortsatte den i ett högt tempo.

Jag lärde mig också en hel del. Triangeldramat med Elin Wägner och hennes man John Landquist var intressant. Elin och Ester Blenda var goda vänner och John var kär i Ester. Sedan var det mycket spännande att läsa om Ester Blendas barnböcker, som skulle kunna ses som en förebild för Pippi och andra Astrid Lindgren-karaktärer. Med andra ord var Astrid Lindgren inte först, hon var en av flera.

Ett jävla solsken är en fantastisk biografi som verkligen förtjänar att vinna Augustpriset. I alla fall om du frågar mig.

Läs mer: Adlibris, Bokus, SvD, DN, Sydsvenskan