Min vän Mia har länge tjatat om att Kallocain av Karin Boye platsar i feministbiblioteket. Efter att har övervägt den alldeles för länge samt Frankenstein en kortare tid, ansåg jag att det var dags. Böckernas betydelse och att det är kvinnor som är författare övervägde tillslut och nu recenserar jag dem båda. Texten nedan är från det jag skrev om boken när jag läst den 2012.
Huvudpersonen Leo Kall är kemist och uppfinner en drog som tvingar folk att tala sanning. Påverkade av drogen är det många som avslöjar sina innersta tanker som inte är avsedda för staten som har full kontroll på sin befolkning. Han brottas med egna kval om att även han har tänkt många av försökspersonernas tankar och trots det jobbar han för ett lagförslag att alla ska tvingas ta Kallocain. Dessutom går han omkring och oroar sig för att hans fru har ett förhållande med en nära medarbetare. Han blir mer och mer förvirrad om vad som är rätt och fel och vad som är hans egen önskan.
Boye har influerats av både Nazitysklands och Sovjetunionens utveckling när hon skrev boken och det var en skrämmande bok. Boken är skriven ungefär ett decennium före George Orwells 1984 och det bör understrykas. Det är en fantastisk bra och spännande bok. Den är också feministiskt intressant eftersom det är kvinnor som får stå för förnuftet. Leo Kall är en ganska menlös person, men hans fru framstår som betydligt smartare.
1 ping
[…] är inte bara för sin diktning som hon blivit känd. Hon skrev boken Kallocain 1940, som skulle kunna sägas är en föregångare till George Orwells 1984. Det är en skrämmande […]