nov 18
Liberal Debatts chefredaktör Carl Lagerqvist frågar EU-minister Birgitta Ohlsson om liberalism och livet som minister.
Bord med tidningar. På sista sidan finns mina recensioner. Jag kommer inom kort att publicera dem här. Temat för recensionerna detta nummer var barn.
Calle är nöjd och glad att det kom så mycket folk!
Vimmelbild på mig Per-Niklas Lowén och Anne-Lie Elfvén. Vi hade det mycket trevligt.
nov 16
Artikeln publicerades i Tidningen NU i maj 2009.
Den andra maj i år gick en av vår tid största feminister ur tiden. Marliyn French blev 79 år.
Samma år som jag föddes, 1977, skrev French sin mest berömda roman, Kvinnorummet. Jag må leva i en annan tid och i ett annat liv, långt från den verklighet som skidras i den boken, men trots det lämnade den djupa spår hos mig.
I Kvinnorummet för vi möta Mira som gifter sig med Norm. Hennes liv som hemmafru blir ganska långtråkigt och Norm tröttnar på henne. I första delen av boken är hemmafrutemat centralt. Smarta kvinnor lever med smarta män, men de får aldrig någon intellektuell stimulans. Männen tröttnar på dem när de gnäller över situationen och tillslut slutar de att komma hem. Mira lämnar familjelivet bakom sig och börjar plugga på universitetet. Där träffar hon radikalfeminister och börjar engagera sig för kvinnors rättigheter. Boken var banbrytande när den kom och den har tjänat som feministisk bibel för kvinnor och tjejer runt hela världen.
Vi lever nu i en tid där många tar jämställdhet för givet och där unga liberaler tävlar om vem som är minst feminist. Samtidigt sköljer en väg av nykonservatism över oss som kan illustreras med att alldeles för många unga kvinnor går omkring och längtar efter det perfekta hollywoodbröllopet där pappor överlämnar dem till sina blivande makar samtidigt som de gärna vill framhäva på könens särart. Det är inte lika vikigt att stå på egna ben när man både kan gifta sig rikt och få någon som snickrar ihop din bokhylla. Någonstans önskar jag att man kunde tycka på en stopp-knapp och stanna upp och fråga sig hur vi hamnade här. Det var knappast det Marilyn French och hennes feministiska systrar kämpade för på 70-talet.
Att läsa French är ett uppvaknande, oavsett vilken tid man lever i. Det är inte bara Kvinnorummet. Sin mors dotter och Det blödande hjärtat är två andra romaner med feminismen i fokus. De är analyserande, beskrivande och känns väldigt levande. Man kan riktigt känna alla onda strukturer som gör att kvinnor ständigt diskrimineras och hamnar på undantag. Det handlar om mamman, om studenten och om yrkeskvinnan, alla får insikt om att de inte är lika mycket värda som män i liknande situation.
French har inte bara skrivit romaner, utan också debattböcker och historiska verk. Feminismen är alltid central. I debattboken Det eviga kriget mot kvinnan, tar French upp hur kvinnas sexualitet alltid har försökts att kontrolleras, och med tanke på hur stor makt katolska kyrkan fortfarande har i världen är boken fotfarande aktuell. Hennes historiska verk From eve to dawn från början av 2000-talet är imponerande. Hon har kartlagt kvinnan historia från stenåldern fram till idag i tre volymer. Det är tråkigt att verket inte finns på svenska.
Jag håller inte med om vart enda ord French skriver, men allt som oftast sätter hon fingret på precis den där detaljen som man aldrig hade tänkt på, men som blir alldeles självklar när hon skriver det. Hon har felaktigt blivit beskylld för att sagt att alla män är våldtäktsmän (en av hennes romanfigurer uttrycker en sådan åsikt) och det vore synd om det är för det hon kommer att bli ihågkommen.
Jag tycker att alla som idag anser att feminismen är onödig, ska läsa Marilyn French. Låt inte hennes arbete för kvinnors rättigeter vara förgäves. Man kan inte ta jämställdhet för given och ibland behöver vi en påminnelse att så är fallet. French är bra på att påminna det.
nov 15
Nu har jag lagt till en ny flik. Där är det tänkt att jag ska samla texter om ämnen som rör feminism och litteratur. Alla tankar man har kring just detta ämne kan inte alltid rymmas i en recension. Därför känns det som att lite längre texter skulle kunna fylla ett tomrum. Nu behöver man inte bara skriva om en bok, utan man kan skriva om ett tema. Det kan handla om en författares liv och verk, en jämförelse mellan olika verk eller en analys av kvinnosynen i en bok eller hos en författare. Det kan också handla om något helt annat.
Har du någon artikel, essä eller annan text som du skulle vilja publicera här på Feministbiblioteket? Du är mer än välkommen att höra av dig på hanna@feministbiblioteket.se.
Imorgon ska jag börja med att publicera en gammal artikel som jag skrev om Marilyn French efter hennes bortgång förra året.
nov 15
Feministbiblioteket sammarbetar Liberal Debatt och man kan i varje nummer av den tidskriften läsa ett par feministiska recensioner.
Tid den 17 november · 18:00 – 19:30
Plats Liberala tankesmedjan FORES, Bellmansgatan 10, Stockholm
Vi fortsätter med våra smygläsningar. Missa inte chansen att läsa nya Liberala Debatt, dricka vin och lyssna på EU-minister Birgitta Ohlsson. OSA på Facebook eller till red@liberaldebatt.se senast den 15/11.
nov 14
Anne Holts deckare ligger på gränsen till att allihop bli recenserade i Feministbiblioteket, man måste dra gränsen någonstans och jag har bedömt att de inte helt platsar. Dock fastnade jag för Presidentens val (Piratförlaget), eftersom temat var kart feministiskt. (Jag ska tillägga att alla Anne Holts deckare är mycket läsvärda, feministiska eller inte!)
I boken får vi möta två av de poliser som i olika böcker av Anne Holt, varit huvudpersoner, Hanne Wilhelmsen och Inger Johanne Wik. Det är den sistnämnda som har huvudrollen i Presidentens val. USA:s president, Helen Bentley, är på besök i Oslo och hon kidnappas från sitt hotellrum. Inger Johanne Vik är mammaledig psykolog som har ett förflutet inom FBI och hennes man, Yngve Stubö, leder spaningen. Jakten på kidnapparen och Inger Johannes historia i USA vävs samman i en spännande thriller. Vi får också veta mer om president Bentleys förflutna. Det är i de två kvinnornas historia som det feministiska temat kommer in och jag kan tyvärr inte avslöja mer än så om det ska vara spännande att läsa boken.
Anne Holt skriver fina kvinnoporträtt och hon är en mycket skicklig deckarförfattare. Temat i boken är som sagt feministiskt och det är fyra kvinnor som får huvudrollen, Helen, Inger Johanne, Hanne och Hannes hushållerska Marry. Om du gillar deckare bör du läsa samtliga av Anne Holt, för de håller verkligen hög klass.
Läs mer: Adlibris, Bokhora, Boksidan
Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Presidentens val av Anne Holt
nov 14
Det känns helt fantastiskt att Aung San Suu Kyi har släppts ur sin husarrest. Jag har skrivit om Chee Soon Juans biografi över henne här på Feministbiblioteket. Chee Soon Juan är en av få journalister som träffat Aung San Suu Kyi i husarresten och han skriver ett fantastiskt porträtt över henne. Med Aung San Suu Kyi fri kan demokrati åter bli något som man kan hoppas på i Burma, men det finns fortfarande all anledning till att inte ropa hej än.
Läs mer: Aftonbladet, DN, Expressen, SvD, Feministbrud
nov 12
Jag har uppdaterat texten under introduktion för att göra det lite tydligare vad jag menar med feminsitisk litteratur och vilka böcker som platsar och varför. Jag hoppas att det nu blir lite tydligare:
Vad är en feministisk bok? För att en bok ska komma med i mitt bibliotek krävs det att jag har gjort en subjektiv bedömning att jag tycker att den platsar. Min definition är att boken ska vara feministisk, kvinnohistorisk eller på annat sätt vara viktig för kvinnor. Fortfarande är det öppet för tolkningar och för att göra det lite tydligare kan jag ge några exempel: Romaner som är kvinnohistoriska eller där huvudpersonen är feminist eller reflekterar över ojämställdhet platsar, medan det inte räcker att bara ha en kvinna i huvudrollen. Böcker där författaren är feminist har jag lättare att ta med, likaså då jag vet att författaren har för avsikt att skriva en genusmedveten roman. Biografier över kända och framgångsrika kvinnor platsar oftast, även om deras gärningar inte alltid är feministiska. Här görs dock en avvägning och jag motiverar alltid varför jag tar med dem som inte är helt självklara.
Under kategorin övrigt kommer böcker in som är av feministiskt intresse, men som ändå inte helt platsar. Jag kallar detta för att de får vara med på ett hörn, men inte får en plats i biblioteket. Det kan handla om böcker som andra rekommenderat, men som jag av någon anledning ändå inte tycker passar (oftast därför att författaren inte på något sätt skulle kunna anklagas för att vara feminist). Det kan också finnas andra skäl till varför jag vill att boken ska få vara med på ett hörn. Här finns kanske störst utrymme till debatt!
nov 08
Nils Edén (statsminister 1917-20) var ingen feminist, inte ens en stor kämpe för kvinnofrågor, men han var statsminister när allmän och lika rösträtt för kvinnor och män infördes. Därför recenserar jag boken här, men lägger in den under övrigt. Med andra ord får den inte en formell plats i Feministbiblioteket.
Sveriges statsministrar under 100 år, från Karl Staaff till Fredrik Reinfeldt, är en samling böcker jag varmt kan rekommendera. Ur feministisk synvinkel kan jag särskilt rekommendera alla statsministrarna från Staaff till Edén, för alla de böckerna innehåller stycken om hur den kvinnliga rösträtten hanterades. Staaff ville införa det, men gav sig. Arvid Lindman löste rösträttsfrågan även om han helt enkelt struntade i kvinnorna och därmed tystnade den frågan i några år. Det var tillslut liberalen Nils Edén, som tillsammans med socialdemokraterna i en vänsterregering, löste frågan till fullo och gav kvinnorna rösträtt. Vid det laget var kvinnorna inte längre en stridsfråga, även om högern var skeptiska, utan då var det den kommunala rösträtten och rösträtten till förstakammaren som var det kontroversiella.
Nej, Edén var ingen feminist, men det var roligt för en politikernörd som jag, att läsa om alla turer i rösträttfrågan. Alla böckerna i serien är runt 120 sidor långa, men trots det beskrivs många viktiga, historiska frågor, mycket ingående. Det är allmänbildande och som sagt, en smula nördigt.
Läs också: DN, SvD, Nättidningen svensk historia, Regeringen, Älskade dumburk, Lars Ericks blogg
UPPDATERAT
Jag har omvärderat och Sveriges statsministrar under 100 år: Nils Edén är nu en del av Feministbiblioteket.
nov 05
Jag vill rekommendera Jenny Sonessons artikel i dagens Aftonbladet om den nya tacksamhetstrenden. Jenny Sonesson är ordförande i Liberala Kvinnor i Stockholm, en styrelse där jag sitter som ledamot. Hon är en mycket klok och handlingskraftig feminist!
Artikeln handlar om Elizabeth Gilberts bok ”Eat, pray, love”, som även har filmatiserats med Julia Roberts i huvudrollen. Boken/filmen handlar om kvinnor som gör en inre resa för att få frid. Sonesson menar att den är den del i en massiv trend att man ska vara tacksam för saker i livet istället för att vara arg. I artikeln finns den amerikanska journalisten Barbara Ehrenreich med som exempel. Hon har granskat den positiva filosofin efter att hon själv fått bröstcancer och hon blev förbannad på alla dem som sa att cancer kunde tänkas bort. Istället menar Sonesson att man borde drivas av kritiskt tänkande och vrede över orättvisor. Tacksamhet hjälper inte mot orättvisor och alla feminister har ett uppdrag att bekämpa tacksamhetstrenden. Jag kan inte annat än att hålla med.
nov 02
Sofia Karlsson är politisk sekreterare på folkpartiets riksdagskansli. I sitt förra liv dansade hon orientalisk dans och drack små men frekventa mängder öl. Numera sitter hon mest hemma och ugglar med man och unge.
Mamma Mu bryter normer, det behöver man bara titta på titlarna för att konstatera: Mamma Mu gungar, Mamma Mu åker bobb, Mamma Mu bygger koja, Mamma Mu åker rutschkana och Mamma Mu klättrar i träd. Trots att hennes vän Kråkan gång på gång påtalar att hon är en ko och att kor minsann inte gör ditten och datten, konstaterar hon bara lugnt att ”Nu vill jag bygga en koja”.
Precis som i verkliga livet har normbrytandet ett pris. Rutschkanan går sönder av hennes tyngd och Mamma Mu blir helt förfärad över att hon förstört den för barnen. Men aldrig någonsin blir slutsatsen att det inte skulle ha varit värt det. Inte ens i Mamma Mu får ett sår, där önskan att ta sig till stranden leder till både blodvite och bula blir slutsatsen att det inte var värt det.
Jujja Wieslander blir heller aldrig så angelägen om att visa på könsmärkta normer, att hon riskerare att bekräfta och lyfta fram dem. Det kan jämföras med exempelvis Kenta och barbiesarna (av Pija Lindenbaum), där Kentas medvetenhet om att det är fel för en pojke att leka med dockor riskerar att smitta av sig på läsaren.
Mamma Mu nöjer sig med att vara en nyfiken, våghalsig och livsglad förebild. Sven Nordqvist tecknar henne kärleksfullt som den klumpiga fullvuxna kossa hon faktiskt är.
