Jag tröttnade på Peter Robinson för massor av år sedan. Jag var less på att han kallade sina kvinnliga poliser vid förnamn och manliga diton vid efternamn. Radarparet (Alan) Banks och Annie (Cabbot) blev tillslut för mycket för mig, rent feministiskt språkligt. Men så hade jag inget att lyssna på som jag kände för och så såg jag att två av Robinsons senaste böcker hade intressanta teman. När musiken tystnar är skriven i svallvågorna efter me too och tar upp ett gammalt övergrepp. Jag lyssnade på boken uppläst av Tomas Bolme.
Alan Banks blir satt på att utreda ett gammalt övergrepp. Det är en numer känd poet som anklagar en före detta skådespelare tillika mycket känd person för att ha våldtagit henne när hon var fjorton år. Linda Palmer är inte det ultimata offret, eftersom hennes liv inte förstördes. Hon mådde dåligt över det som hänt, men hon fick ett bra liv. Eftersom det finns fler som kan vittna om mannens övergrepp är Banks dock förhoppningsfull om att få honom fälld.
Samtidigt utreder Annie Cabbot ett mord på en ung tjej som visar sig varit utsatt för gromning, Allt tyder dock på att det inte är dem som våldtagit henne som också mördade henne. Vem var det som kom som en räddade ängel mitt i natten och inte räddade den nakna och våldtagna Mimosa utan istället dödade henne?
Det var en spännande deckare med helt klart feministiska förtecken. Hade det inte varit för det uttjatade Banks och Annie-köret, hade jag hyllat boken. Nu kan jag ljumt konstatera att den var bra. Jag gillar att varva ner med en deckare då och då och när jag väl gör det tycker jag mest om att läsa om för mig kända personer. Jag orkar oftast inte lära känna nya. Därför blir det Banks och Cabbot. När musiken tystnar ger en bra röst åt metoo-offren som valt att kliva fram efter många år, även om offret i boken såklart är ett fiktivt sådant. Dessutom är Alan Banks rätt så trevlig och ingen mansgris. Han fick i boken ett personligt engagemang för att ge upprättelse åt de kvinnor som skådespelaren våldtagit genom åren. Det gillade jag skarpt.
