Recension: Morton, Kate; Den glömda trädgården; 2008

Efter att jag läst Hemkomsten av Kate Morton fick jag tips om att Den glömda trädgården var bättre. Eftersom Hemkomsten var lättläst och spännande för sin genre, tänkte jag pröva på något mer av henne som ljudbok. Boken är utgiven på Forum. Jag lyssnade på den på Storytel inläst av My Holmsten.

Cassandra förlorar sin mormor Nell och får en chock när hon får veta att i arvet efter mormodern ingår ett hus i Cornwell. Cassandra bor i Brisbane i Australien och har aldrig varit i England. Hon visste inte att mormodern hade någon koppling dit. Samtidigt får vi läsa om en flicka som 1911 sätts ensam på en båt till Australien från England och som blir omhändertagen av en familj. Flickan är Nell och det är först i vuxen ålder som hon förstår att hennes familj egentligen inte är hennes egen. Efter hennes död försöker Cassandra ta reda på vem hennes mormor verkligen var. Hon förstår då att mormodern 1975 försökt att ta reda på samma sak.

Den glömda trädgården var bättre än Hemkomsten. De är ganska lika i sin ramberättelse om kvinna i 40-årsåldern som förlorar sin mormor som varit som en mor för henne. Skillnaden var att jag i den här boken inte störde mig på att det var mycket som var ologiskt. Det mesta verkade rimligt, utom möjligen varför Nell aldrig återvände till England efter 1975. Vi får veta varför hon inte åker tillbaka då, men det borde funnits massor av tid efter några år.

Om alla böcker är som Hemkomsten och Den glömda trädgården skriver Kate Morton lättlästa böcker om kvinnor i 40-årsåldern som kommer ett mysterium om sin egen släkt på spåren. Trevligt, men inte fantastiskt. Det passar mig som lyssnar på ljudböcker. Just nu läser jag en deckare av Peter Robinson som så många gånger förut. Nästa gång kanske jag klämmer en Kate Morton till. Eller så hoppar jag det.