Mina nya tyska böcker

Som jag tidigare berättat om kom jag hem med fem nya tyska böcker från Berlin. Lägg där till två broschyrer/böcker om Stasi som vi fick gratis i arkivet som var öppet för dagen. Jag tänkte berätta lite om de böcker jag fick med mig hem och jag har nu undersökt dem lite närmare. Tror att flera v dem kan bli riktigt intressanta!

Feministiska böcker

Alice Schwarzer – Der kleine Unterschied und seine grossen Folgen (Ung. Den lilla skillnaden och dess stora följder): Schwarzer har ibland kallats Tysklands enda feminist och jag har ingen bok hon har skrivit förut. Dock varit prenumerant på hennes tidskrift Emma i flera år. Boken handlar om den så kallade fria sexualiteten och dess följder. Från 2002, men med nytt förord 2013.

Anke Domscheit-Berg – Ein bisschen Gleich ist nicht genug (Ung. Lite rättigheter är inte nog): Författaren är fd ordförande för Piratpartiet i Brandenburg, men har nu lämnat partiet (detta fick jag reda på nu, det var inget jag visste när jag tog boken). Boken handlar om att kvinnor sällan bli chefer och att kvinnor oftare utsätts för sexualiserat våld. Från 2015.

Antje Schmelcher – Feinbild Mutterglück (Ung. Moderslycka som fiende, tror jag): Boken handlar om moderskapet som en fiende i dagens feministiska debatt. Författaren visar att feminism och moderskap kan gå hand i hand. Denna bok är jag mest rädd för. Det kan vara rakt igenom särartsfeministiskt dravel, men har jag tur handlar det om hur vi kan på bästa sätt kombinera föräldraskap med emancipation. Från 2014.

Böcker om DDR

Angela Magquardt – Vater, Mutter, Stasi (Pappa, mamma, Stasi): Författaren har varit parlamentsledamot för det socialistiska partiet PSD, men är idag medlem i SPD (Socialdemokraterna). Boken är en självbiografisk berättelse om hur det var att växa upp i ett land av övervakning. Hon var själv involverad i Stasi och var informell medarbetare som det kallades. Från 2015.

Anja Goerz – Der Osten ist ein gefühl (Ung. Öst är en känsla): Författaren är wessi och hon funderar över varför ossis ofta känner sig orättvist behandlade. Sitter öst-väst-tänkandet fortfarande fast i tyskars medvetanden? Har wessis gjort allt efter enbart deras regler? Från 2014.