Jag har skrivit om att fly, att vara invandrare och idag ska det handla om att återvända till det land man flytt ifrån. Detta har skildrats vackert och smärtsamt i litteraturen på många håll i världen. I bland är det i form av skönlitteratur och ibland som rena biografier.
Jag börjar med någon som inte kan återvända. Den iranskfödda poeten i Svenska Akademien, Jila Mossead, skriver smärtsamt i sin poesi om att längta tillbaka, men att inte kunna återvända.
En som däremot har kunnat återvända, och som återvänt till ett demokratiskt land, är Käbi Laretei. Hon tog med sig sin son Daniel Bergman och återvända till Estland och beskrev om det känslosamma återseendet i Så som i en översättning.
Boken Att återvända är skriven av numer brittiska Hisham Matar. Han återvänder till Libyen för att söka efter sin far och gör det med oerhört blandade känslor.
Waris Dirie, som flydde från ett arrangerat äktenskap i Somalia, börjar engagera sig mot könsstympning av flickor och återvänder till sitt hemland i Ökenblomman återvänder.
Jag återkommer till Kim Thúy för tredje dagen i rad. I Vi återkommer en kvinna till Vietnam och träffar en man där. Alla Kim Thúys böcker är mycket bra!
Från Malta är det svårt att hitta litteratur, men jag har ändå lyckats. I Of cloves and bitter almonds av Lou Drofenik, återvänder en kvinna som emigrerat till Australien till sin hemö för att gå på begravning. Hon ger oss också en guidad tur genom de maltesiska kvinnornas historia.
Den amerikanska feministen Roxane Gay, som själv har rötter i Haiti, skriver i I vilt tillstånd om att återvända till Haiti och råka riktigt illa ut. Spännande om familjeband och lojalitet.
