Idag har vi kommit fram till människor på flykt. Det kan också ses som lite hemskt, men flykt behöver inte bara vara elände utan mer början på något nytt. De böcker jag kommer att skriva om idag är väl inte direkt några feelgoodböcker, men de är bra och några av dem har en hoppfullhet över sig.
En svensk författare som skrivit om att flytt just till Sverige från Burundi är Sakina Ntibanyitesha. Hon skriver om flykt och en första tid i Sverige i Krig i paradiset från 2015.
En nyare svensk bok på samma tema är Dina händer var fulla med liv om flykt till Sverige från Somalia av Suad Ali som kom hut hösten 2020.
Kim Thúy från Vietnam och Kanada, är en av mina favoritförfattare. Hennes självbiografiska roman Ru handlar om flykt från Vietnam till Kanada och det är en fin berättelse, som inte är helt nattsvart.
En gripande historia har fotomodellen Waris Dirie berättat i En blomma i Afrikas öken. Hon flydde när hon skulle tvingas gifta sig med en mycket äldre man.
En lite mindre gripande bok, som jag kanske inte ens borde nämna för att den verkligen inte var bra, är Crossing the Atlantic Ocean in search of happiness av Amadou Ndiaye. Den beskriver mauretaniers flyktväg till Kanarieöarna. Boken lärde mig om ung afrikaners längtan till väst och det var intressant att den utspelar sig mer eller mindre i nutid. I övrigt var den inte läsvärd.
Morgon i Jenin av Susan Abdulhawa är en berättelse som lämnar få oberörda. Den handlar om en flicka som uppvuxen i ett palestinskt flyktingläger. Hon får en dag veta att hennes bror, som försvunnit i flykten, har vuxit upp hos israeler.
Min favoritförfattare Slavenka Drakulic har också skrivit mycket bra om flykt från Balkankrigen i Balkan Express. Bland annat flydde hon själv till Slovenien efter krigsutbrottet i Kroatien.
