En bok som är mycket spännande i feministiskt sammanhang är The Romance of Teresa Hennert av den polska feministen och författaren Zofia Nałkowska från 1923. Det mest spännande med boken är slutet, vilket jag kommer att skriva om i sista stycket. Läs inte vidare om du tycker att du inte vill ha den spoilern.
Zofia Nałkowska var en framstående feminist i polen och kvinnoemancipation finns med i många av hennes böcker. Hon var politiskt engagerad och hon valdes in i Sejmen 1947. I The Romance of Teresa Hennert tar hon upp den känsliga ämnet utomäktenskapliga relationen för kvinnor.
The Romance of Teresa Hennert är en bra och feministisk bok, men det som gör den så bra att jag skulle kunna tänka mig att lyfta in den i en feministisk kanon är slutet. Det finns stora likheter mellan Teresa Hennert och Leo Tolstojs Anna Karenina. Den stora skillnaden är slutet. Nałkowska låter nämligen Teresa Hennert leva. Hon behöver inte straffas för sin utomäktenskapliga förbindelse med döden, såsom Anna Karenina fick göra.
