När jag avslutade Neapelkvartetten av Elena Ferrante i somras kände jag direkt att den borde ha en plats i en feministisk litteraturkanon. Den serien har allt, kvinnohistoria, systerskap, feministiskt uppvaknande och föräldraskap vs karriär. Men vem Elena Ferrante är är dock höjt i dunkel, och så vill hon att det ska förbli.
Elena och Lila är två flickor som växer upp i Neapels ruffigaste del. Deras vardag präglas av fattigdom, våld och Camorran. De växer upp och deras liv skiljer sig åt för första gången när Elena pluggar vidare och Lila gifter sig rikt. Deras vägar kommer att korsas fler gånger och skiljas lika många.
Skulle jag sitta ner idag och diskutera vilka böcker som skulle vara med i en feministisk litteraturkanon så har jag svårt att se att Neapelkvartetten inte skulle vara självskriven. Alla fyra böckerna bildar en fantastisk feministisk helhet och jag skulle inte välja bara en av dem.
1 kommentar
Se Neapel och sedan dö (2006) av Tomas Lappalainen är nog denbästa svenska boken om Neapel, gillar verkligen Ferrante!