Av de böcker jag presenterar i årets kalender finns de få böcker som är så självklara i en feministisk kanon som Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood. Det är, skulle jag säga, tillfälligt hjärnsläpp från hela juryn som gjort att den inte kom med från början.
Margaret Atwood är varje år med i diskussionerna om nobelpriset. Hon kanske aldrig kommer att få det, men hon skulle sannerligen förtjäna det. Hon skriver inte bara feministiska böcker hon är också en flitig debattör på exempelvis twitter.
Den dystopiska skildringen om ett framtida samhälle med låg fertilitet och tjänarinnor som barnafödande slavar, är den mest feministiska och den av hennes böcker som bäst platsar i en feministisk kanon.
