Igår tog vi med oss ungarna till stan. Vi åkte buss och tunnelbana och lät barnen strosa omkring på Medborgarplatsen. Målet var bio! Det är inte helt lätt att få med sig barnen på äventyr som innebär att strosa i stadsmiljö men med bio som mål, funkade det över förväntan. Vi såg filmen Lill-Zlatan och morbror raring, som är en film löst byggd på Pija Lindenbaums älskade bok med samma titel.
Ellas föräldrar sticker till Mallis och lämnar Ella hos sin mormor och tre morbröder. Hon blir uttråkad och rymmer hem till favoritmorbrodern Tommy. Han är kändisfrisör har egentligen inte tid med Ella. Hon får ändå bo hos honom, men när hans pojkvän Steve från Holland dyker upp, blir hon inte glad. Tillsammans med klasskompisen Otto, som liksom Ella inte har några kompisar, försöker hon göra allt för att skrämma bort Steve så att han åker hem till Holland igen.
Filmen var verkligen fin med underbara sensommarmiljöer i Stockholm och den bjuder på mycket skratt och många tårar. Helt enkelt som en familjefilm ska vara. Jag var dock aningen besviken på Tommy, som spelas av en av mina favoritskådespelare Simon J Berger. I filmversionen har Ellas föräldrar mer eller mindre dumpat Ella hos mormodern för att de ska åka på semester och mormodern verkar helt ointresserad av att ta hand om henne. Därmed känns det som att det var meningen att Tommy skulle föreställa den vuxna i rummet, men riktigt så porträtteras han inte. Det var lite svårt att få kläm på hans personlighet och vilken roll han skulle spela.
Den vuxne i rummet i filmversionen är istället Steve. Han spelas av den holländske skådespelaren Tibor Lukács. Han förstår Ella och att det är svårt för henne. Han vill inte komma emellan Tommys och Ellas fina relation. Han får en mycket mer vuxen roll än i boken. Ella tycker jag var filmens stora behållning. gör en lysande roll som det svartsjuka barnet.
Det som jag tyckte bäst om med filmen, som skiljer sig från boken, var att Ella fick en kompis i Otto. När hennes favoritbästis Tommy blir kär, får Agnes så småningom en vän i sin egen ålder. I övrigt gör William Spetz en fin insats som transkvinna och Inger Nilsson var det ju som var Ellas mormor! Boken är ju inte ett enormt underlag för en hel film, så jag tycker att de extra personerna, ändringarna och nya upptåg var i Pija Lindenbaums anda. Och bokomslagets motiv där Ella häller socker på Steves skor är med i filmen!
Lill-Zlatan och morbror raring är en jättebra film att se med hela familjen. Både Selma (snart sex) och Hugo (tio) tyckte att filmen var bra. Selma tyckte att det var lite sorgligt och hemskt ibland (tex när Tommy skällde på Ella), men i det stora hela var det en film i hennes smak. Roligt för oss vuxna också att se en film som inte är tecknad.
